Den hälsosamme ekonomisten

Vad det egentligen handlar om

Dagens Nyheter har en intressant artikelserie om vården. Fokus sätts i dag på vårdkostnaderna och den förväntade utvecklingen av dessa under åren som kommer.

Tycker dock att det finns en brist på stringens i diskussionen om vårdens finansiering. Det har faktiskt alltid varit möjligt att göra mer inom sjukvården. I det avseendet kommer ingenting att förändras.

Det som däremot kan komma att förändras är den andel av bruttonationalinkomsten som vi själva vill lägga på sjukvård. Kanske ökar denna andel från dagens tio procent till ungefär tjugo procent?

Politiskt kan vi förhålla oss på olika sätt till denna utveckling. Vi kan antingen låta de offentliga utgifterna ligga kvar på tio procent, vilket sannolikt får till följd att personer med hög inkomst väljer att komplettera med privat sjukvård. Eller också kan vi höja skatterna och de offentliga utgifterna för att anpassa den offentliga konsumtionen till den privata betalningviljan.

Det första kallar vi för Alternativ 1 (A1), det andra kallar vi för Alternativ 2 (A2).

Konsekvenserna av A1 blir att allt mer av sjukvården finansieras privat och att hälsoläget förbättras mer för höginkomsttagare än för låginkomsttagare. Samtidigt kan skattesystemets progressivitet hållas nere, vilket kan ge upphov till högre tillväxt.

Konsekvenserna av A2 blir att sjukvården i allt väsentligt finansieras via offentliga medel. Hälsoläget bli mer jämlikt, men skattetrycket ökar vilket kan ge upphov till lägre tillväxt.

Det går också att tänka sig alternativ mellan A1 och A2.

Eftersom den tekniska utvecklingen går framåt med stormsteg kan vi vara relativt säkra på att sjukvården inte kommer att bli sämre än dagens vård. Att välja alternativ A1 i stället för A2 innebär därför i värsta fall att vissa av de hälsoförbättringar som sjukvården bidrar med kommer att tillfalla höginkomsttagare tidigare än låginkomsttagare.

Är detta acceptabelt? Tja, det beror väl på vilken typ av förbättringar det handlar om. En ny behandling mot allvarlig cancer eller en ny medicin mot fotsvamp?

Personligen är jag övertygad om att vården och vårdgivarna själva gör det bästa jobbet när det gäller prioriteringar. Så frågan om valet av A1 skulle innebära problem handlar mer om huruvida man låter politikerna eller professionen göra prioriteringarna. Jag är nämligen övertygad om att vi alltid kommer att ha problem så länge prioriteringar inom vården görs av politiker. Och ju mer politikerna blir indragna i vårdproduktionen, desto större kommer problemen att bli.

Valet av A1 eller A2 kan säkert ha viss betydelse. Men vill man undvika konflikter och problem är det betydligt viktigare att hålla politikerna borta från vårdens interna organisation. Alltså, bort med beställarnämnder och produktionsstyrelser och in med kundval och helhetssyn med patienten i centrum.

DN1 DN2 DN3 SvD KT

Kommentarer