Vad betyder ett högre oljepris?
Nu börjar råoljepriset stiga igen. Olja är en vara som vissa länder huvudsakligen producerar och andra huvudsakligen konsumerar. Typiska producenter är Norge, Ryssland och Saudiarabien. Typiska konsumenter är Sverige, Tyskland och Frankrike.
Förändringar i oljepriset har dels en effekt på konsumentpriserna, dels en påtaglig omfördelningseffekt. Att konsumentpriserna är viktiga beror på att de flesta av världens centralbanker tillämpar ett så kallat inflationsmål. Man anpassar alltså styrräntan i syfte att hålla inflationen konstant.
När oljepriset förändras påtagligt uppstår en asymmetrisk chock. Producentländerna får ökade exportintäkter och konsumentländerna ökade importutgifter.
För svensk del kan en prisuppgång orsaka problem. Den åtstramande effekten av ett höjt oljepris borde normalt mötas med sänkt styrränta. Men eftersom stigande oljepris gör det svårare för Riksbanken att upprätthålla inflationsmålet måste den i stället höja styrräntan.
Höjda räntor påverkar boendeutgifterna, som utgör en stor del av hushållens konsumtion. Påverkan sker dels direkt - via räntorna - dels indirekt via lån som bostadsrättsföreningarna tagit. Ränteeffekten förstärker den tendens till instabilitet som redan finns inbyggd och risken är att Riksbanken måste parera med ännu högre räntor.
Det problem som vi upplevt de senaste åren - att Riksbanken har svårt att få upp inflationen - kan bytas i sin motsats. Helt plötsligt kan det bli omöjligt för Riksbanken att få ner inflationen.
Förutom de inhemska problemen kan vi fundera över vad ett högre oljepris innebär för den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde. Att Norge stärks är kanske inte så farligt, däremot att Ryssland får mer pengar att investera i sin militärapparat. Det är långt kvar till den nivå där den ryska ekonomin befinner sig i något slags balans, men vi ska på sikt inte utesluta ett oljepris närmare 80 dollar.
Och då blir det inte kul i Östersjöområdet. Ryssarna roar sig med att lågflyga över krigsfartyg som tillhör NATO. Att skrämma svenska stridskrafter behöver man inte - vi vet vid det här laget att det saknas en del. Att vi ännu kan ställa upp 40 bataljoner beror på att så många svenskar arbetar helt frivilligt med att försvara landet - det svenska försvaret har därför de sannolikt lägsta genomsnittliga personalkostnaderna i hela EU. Hur hållbart detta är på sikt kan vi också fundera över.
Kommentarer