Den hälsosamme ekonomisten

Vad är välfärd?

BNP är enligt läroboken ett mått på den ekonomiska aktiviteten i ett land under ett år. Men är det så? Mycket av det som köps och säljs håller på att produceras och utgörs av insatsvaror. I nationalekonomin väljer man bort den största delen av den ekonomiska aktiviteten och fokuserar enbart på slutkonsumenten. Konsumtionen har blivit ankaret i den ekonomiska teorin.

Men investeringarna då? Tio procent av ekonomin utgörs ju av investeringar.

Fast investeringarna som tas upp i nationalräkenskaperna är bara en bråkdel av de investeringar som verkligen görs. När Volvo köper in däck från Michelin är det en investering som ska tas igen när företaget sedermera säljer färdiga lastbilar till slutkunden. Men i statistiken kvittas värdet på lastbilen mot värdet av däcken.

Detta görs för att undvika "dubbelräkning". Frågan är bara om det är en dubbelräkning att inkludera något som de facto är en transaktion mellan två ekonomiska aktörer? I så fall är hela ekonomin en enda stor dubbelräkning.

Att kalla BNP för ett mått på den ekonomiska aktiviteten är därmed inte helt korrekt. BNP är ett försök att mäta mervärdet av den aktivitet som pågår och besvarar alltså frågan: "Hur mycket mer värderar konsumenterna tillgångarna som finns i dag jämfört med tillgångarna som fanns tidigare, det vill säga innan de hade bearbetats av företagen?"

Vissa tillgångar kan öka eller minska i värde helt oberoende av om de bearbetas i företag. Om en villa ökar i värde från ett år till ett annat är detta inget som tas upp i BNP. Men om ett finansbolag vet att villan kommer att öka i värde mellan två år och tar betalt för en fond som investerar i ett värdepapper som är kopplat till villans värdeutveckling kommer denna ökning med i BNP. Trots att det är samma värdeökning.

Marknadisering av företeelser som normalt inte skulle räknas in i BNP kan därmed öka BNP. Att den finansiella sektorn ökat sin andel av ekonomin med flera hundra procent de senaste 30 åren behöver inte innebära att det produceras mer eller att finanssektorn tillför värde till ekonomin - bara att verksamheten råkar hamna inom ramen för det som mäts med BNP.

Den tekniska utvecklingen fångas inte helt av BNP. När priserna på datorkraft ständigt faller underskattas tekniksektorns bidrag till BNP. 

Samma sak med miljön. Om Mälaren blir renare och de som bor runt sjön har en betalningsvilja för rent vatten får vi en underskattning av värdet av miljöförbättringen, även om detta delvis avspeglas av stigande priser på fritidshus runt Mälaren. Och om brottsligheten minskar i Djursholm och villapriserna stiger får vi inte heller med detta i BNP-måttet.

Det finns andra saker som inte heller kommer med i BNP. Ta den snabba produktivitetsutvecklingen inom sjukvården. Andelen som överlever efter att ha kommit in akut på sjukhus efter hjärtinfarkt eller stroke har fördubblats de senaste tio åren. Var ser vi det i BNP? Hur stor hade betalningsviljan för en sådan förbättring varit?

Andreas Carlgren, Klas Eklund och Johan Rockström har nog i och för sig rätt i att BNP inte återspeglar välfärden. Men hur skulle ett statiskt mått på ekonomiska värden alls kunna göra det? Människor förankrar sina uppfattningar om lycka och välbefinnande i befintliga nivåer och inget mått på ekonomiska värden kan ta hänsyn till att förluster värderas högre än vinster eller att mänskliga värderingar är högst relativa.

BNP är ett mått på förädlingsvärdet i företag - ett mått som påverkas av hur stor del av ekonomin som marknadiseras - och en skattning av den värdeökning som uppstår i företag. BNP fångar som index betraktat inte alla de förändringar av värden som pågår i samhället. Men måttet exkluderar samtidigt inte med nödvändighet miljöförbättringar, teknikutveckling, hälsoförbättringar, med mera. Alla dessa faktorer hänger intimt samman - en god miljö och en god hälsa är exempelvis nödvändiga förutsättningar för att skapa värden i företag.

Debatten om BNP är lika gammal som måttet i sig. Men ingen har ännu hittat något alternativt mått som på ett bättre sätt fångar ekonomiska värden. Visst kan man bryta ut miljön och ge den en särskild vikt. Men hur gör vi då med hälsan, tekniken, brottsligheten, finanssektorn och insatsvarorna? Går det över huvud taget att enas om ett enda index för hur vi som människor värderar omvärlden, eller kommer det att sluta med att vi var och en har vårt eget index?

Det kanske är bättre att vi kallar BNP för vad det är - ett mått på det mervärde som uppstår i svenska företag.

DN AHR KU 

Kommentarer