Vad är alternativet till svag krona?
Michael Grahn, chefsekonom på Danske Bank, skriver att kronförsvagningen är förödande för svensk ekonomi. Det kanske borde vara självklart för mig som ekonom varför det förhåller sig på detta viset, men det är det inte. Han skriver:
"It eats into real wages, increases wealth inequality and cheapens Swedish assets."
Men höga löner i förhållande till ett lands BNP är knappast något bra. Det innebär att företagen måste nöja sig med färre arbetade timmar, vilket ger lägre produktivitet men framför allt sämre sysselsättning. Att lönerna är låga är någon som Sverige bör vara tacksamt för.
Inte heller bör man betraktas det som dåligt att Sverige kan sälja till utlandet. Om kronan står högt i kurs blir det svårt för utländska konsumenter att ha råd med svensktillverkade produkter. En svag krona är därför bra.
Den svaga kronan får ses som ett tecken på att Riksbanken har lyckats i sitt uppsåt att skapa inflation. Inte löneinflation, men väl högre importpriser. Och jag är inte speciellt orolig för att lönerna kommer att förbli låga - rent matematiskt är detta svårt att tänka sig då löneandelen i en ekonomi brukar vara hyfsat stabil över tid.
Kronförsvagningen får nog mer ses som första steget mot en normalisering av det ekonomiska läget. USA ligger en bit före oss - där är styrräntan redan 2,25-2,5 procent.
Antagandet om att en svag krona ökar ojämlikheten borde också underbyggas mer. På kort sikt är det säkert så, men varför skulle kronan vara svag för evigt?
Och de svenska tillgångarna. Visst blir det billigare för utlänningar att köpa svenska företag. Men vårt stora problem är att våra bolagsskatter och kapitalskatter inte är tillräckligt konkurrenskraftiga för att IT-företag ska vilja stanna. Nu senast flyttade SoundCloud till något skatteparadis. Sverige har under många år haft överskott i bytesbalansen, vilket innebär att vi köper tillgångar i andra länder. Men på senare år har utvecklingen varit mer balanserad.
Ja, arbetsmarknaden är överhettad och importen står för merparten av inflationen. Men hur skulle annars övergången från en alltför låg inflation till en mer normal sådan gå till? Sverige är ingen socialistisk kommandoekonomi.
Tidsspannet mellan penningpolitik och effekt beror på att transmissionsmekanismen sker via de finansiella marknaderna. Det ger av naturliga skäl en fördröjning som knappast kan undvikas så länge Riksbanken inte infört e-kronor och kan påverka lönerna direkt. Somliga tycker denna tid är för lång, men vad är alternativet? Riksbanken har i dagsläget en parameter att arbeta med - styrräntan - och det är ett empiriskt faktum att penningpolitik verkar med ett till svå års fördröjning.
Kommentarer