Utanförskapet avgör valet
Anna Dahlberg på Expressen går pedagogiskt igenom de olika mått på utanförskapet som använts i debatten. Själv har jag aldrig använt något annat mått än Statistiska centralbyråns (SCB) mått på bidragsberoendet.
En orsak är att det är det enda mått som på ett korrekt sätt väger in den del av utanförskapet som beror på ohälsa. Och det är ju viktigt om man jobbar med just dessa frågor. En annan fördel är att måttet går tillbaka ända till 1970, vilket gör att man kan följa hur bidragsberoendet år från år ökat. Framför allt gäller detta antalet förtidspensionärer.
Att något har hänt med utanförskapet, speciellt ohälsodelen, sedan Allians för Sverige tog över 2006 är dock tydligt. Försäkringskassan räknar med en nedgång till 320 000 förtidspensionärer fram till 2014 (från cirka 440 000 i dag, räknat i helårspersoner). Antalet sjukskrivna har redan halverats.
Att Socialdemokraterna föredrar att använda ett mått som inte tar hänsyn till ohälsan är därför begripligt. Och det faktum att det var Moderaterna som uppfann det mått, bred arbetslöshet, som Mona Sahlin alltid hänvisar till i partiledardebatter utgör förstås en extra krydda. Tala om att falla på eget grepp!
Detta hindrar inte att utanförskapet faktiskt är mer än bara arbetslöshet. Det var ju faktiskt så hela diskussionen om utanförskapet började; med Göran Perssons försök att dölja arbetslöshet genom att förtidspensionera 140 människor om dagen i tio år.
På websidan www.utanförskapet.se går det att följa hur utanförskapet enligt SCB:s definition har utvecklats sedan valet 2006. Förmodligen kommer jag att utveckla sidan med statistik från 1970 också. Intresset verkar vara ganska stort och lär öka ytterligare.
Även om opinionsläget i dag inte är till regeringens fördel är det hårda fakta som blir avgörande i valet. Och fakta är att politiken för att bekämpa utanförskapet har varit oerhört framgångsrik. Om det inte varit för finanskrisen skulle ingen ens ha kunnat ifrågasätta detta - detta alldeles oavsett vilken statistik man i så fall stödjer sig på.
Att något har hänt med utanförskapet, speciellt ohälsodelen, sedan Allians för Sverige tog över 2006 är dock tydligt. Försäkringskassan räknar med en nedgång till 320 000 förtidspensionärer fram till 2014 (från cirka 440 000 i dag, räknat i helårspersoner). Antalet sjukskrivna har redan halverats.
Att Socialdemokraterna föredrar att använda ett mått som inte tar hänsyn till ohälsan är därför begripligt. Och det faktum att det var Moderaterna som uppfann det mått, bred arbetslöshet, som Mona Sahlin alltid hänvisar till i partiledardebatter utgör förstås en extra krydda. Tala om att falla på eget grepp!
Detta hindrar inte att utanförskapet faktiskt är mer än bara arbetslöshet. Det var ju faktiskt så hela diskussionen om utanförskapet började; med Göran Perssons försök att dölja arbetslöshet genom att förtidspensionera 140 människor om dagen i tio år.
På websidan www.utanförskapet.se går det att följa hur utanförskapet enligt SCB:s definition har utvecklats sedan valet 2006. Förmodligen kommer jag att utveckla sidan med statistik från 1970 också. Intresset verkar vara ganska stort och lär öka ytterligare.
Även om opinionsläget i dag inte är till regeringens fördel är det hårda fakta som blir avgörande i valet. Och fakta är att politiken för att bekämpa utanförskapet har varit oerhört framgångsrik. Om det inte varit för finanskrisen skulle ingen ens ha kunnat ifrågasätta detta - detta alldeles oavsett vilken statistik man i så fall stödjer sig på.
Kommentarer