USA är ingen oreglerad ekonomi
Bo Rothstein ger sig ofta ut på svag is. Ofta är det ganska underhållande att se hur Rothstein först kastar ur sig en tes, sedan får mothugg och till sist modifierar sina teorier. Så kommer det att bli även i detta fall.
Att tala om USA som en oreglerad ekonomi är till att börja med helt felaktigt. Det är en betydligt mer reglerad ekonomi än den svenska. Mycket av det som politiker i Sverige bara talar om att reglera har redan genomförts i USA. Det är också därför som saker och ting ofta går snett. Energikrisen i Kalifornien för några år sedan är ett typexempel på hur välmenande politiska regleringar kan få förfärande konsekvenser.
Svenska politiker är inte på samma sätt offer för särintressen som politikerna i USA. Det finns en rationalitet och en helhetssyn som ofta saknas i USA. En anledning till detta är förstås att Sverige är ett mycket mindre och mer homogent land.
Men visst förekommer det idiotier även här hemma. Ta förslaget från socialdemokraternas bostadspolitiska rådslag om att subventionera lån för hushåll med låga inkomster. Sällan har väl ett politiskt förslag fått en så dålig timing. Fannie Mae och Freddie Mac var nämligen just en sådan konstruktion.
Påståendet om att nyliberalerna skulle vara tysta i frågan om kreditkrisen i USA kan bara förklaras av att Rothstein helt enkelt inte har läst vad nyliberalerna skriver. En nyliberal är exempelvis Stefan Karlsson som inte bara skriver som finanskrisen, utan dessutom förutsåg den redan för fem år sedan.
Det var en tid då de flesta andra menade att staten, tack vare en väl avvägd penningpolitik, hade lyckats avvärja en ekonomisk nedgång efter den så kallade IT-bubblan. Stefan Karlsson menade, tvärtom, att katastrofen bara hade skjutits upp några år.
I botten på finanskrisen finns många faktorer. Den utlösande faktorn var krisen för bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae. Jag har tidigare skrivit om statens roll i denna härva. Forskning visar att lånesubventionerna kan förklaras av den politiska efterfrågan på billiga lån. Men trots att det förefaller idiotiskt att subventionera låntagande för familjer som aldrig kan betala tillbaka lånen föll politikerna till föga.
Kreditrisksubventionerna, via Fannie Mae och Freddie Mac, löste emellertid inte de problem som de syftade till att lösa. I stället bidrog instituten till att driva upp bostadspriserna ytterligare och därmed till att utsätta husägarna för ännu större risker.
Den som har läst A monetary history of the United States av Milton Friedman vet att staten hade en viktig roll i att fördjupa trettiotalets depression. Den som var med i början av 90-talet vet att det var den svenska staten som orsakade bostadskrisen. Först genom att genomföra ekonomiska reformer i fel ordning, därefter genom att försöka försvara kronan. I dag vet vi att marknadskrafterna är mer pålitliga än politikerna när det gäller prissättningen av svenska kronor.
Lagar och regler behövs och ska vara utformade på ett sätt som är förutsägbart för de ekonomiska aktörerna. Men bevare oss för politiska ingrepp i själva marknadsprocessen. Det är ingen slump att statliga Nordbanken då (och Swedbank i dag) klantar till det mest när stormarna viner på de finansiella marknaderna. Starka ägare och stabila spelregler är, och har alltid varit, det bästa receptet för att undvika ekonomiska kriser.
Kommentarer