Cornucopia om urbaniseringsmyten
Intressanta observationer av Cornucopia om nettoinflyttningen till Stockholm. Ser man till inrikes inflyttande och avflyttande är nettot för Storstockholm noll. De nya bostäder som byggs räcker alltså nätt och jämt till för att täcka den inflyttning som sker från utlandet.
Hur viktigt är det att bo i Stockholm för att kunna utföra sitt arbete? Jag ställer mig den frågan ur ett personligt perspektiv - är det alls nödvändigt?
Som programmerare - Stockholms vanligaste yrke - är det du och datorn. Programmering, eller utarbetandet av algoritmer som det egentligen handlar om, görs sannolikt bäst utan störande moment som arbetskamrater. Vill man ha sällskap kan man alltid sitta på något kontorshotell i Degerfors.
Man kanske inte kan diskutera arbetsuppgifterna, men det går förstås utmärkt att göra på nätet. Det blir dessutom tydligare kommunikation om man tvingas formulera sig i skrift.
De sociala nätverken har redan i stor utsträckning flyttat till nätet. Vem märker att jag är i Arvika i dag? Nej, kunde väl tro det. Ingen saknar mig i hufvudstaden. Ändå är jag likt den helige anden allerstädes närvarande - på bloggen, Facebook, Twitter, LinkedIn. Jag fick 1 180 unika besökare i går. Det har jag aldrig haft i den fysiska världen - inte på en dag i alla fall. Och de hade inte fått plats i min lägenhet.
Urbanisering är dock inte bara en fråga om var människor faktiskt bor, utan också om var de skulle vilja bo. Kvadratmeterpriset söder om söder uppgår till närmare 100 000 kronor. Det är dyrt, men å andra sidan är räntan låg.
Vet inte hur man ska se på statistiken. Vore det verklig kris skulle trångboddheten öka. Men allt talar för att vi bor på ungefär lika många kvadratmeter per person som tidigare. Ekvationen är tämligen enkel: Förändringen av antalet personer per kvadratmeter gånger antalet tillgängliga kvadratmeter är lika med förändringen av antalet personer som bor i Stockholm. Och om den första delen av ekvationen inte förändras kan inte heller den andra förändras.
Kommentarer