Tystnaden från Sveavägen 68
Har ni någon gång sovit över i sommarstugan en sensommarnatt, långt från stadens alla ljud? Tystnaden kan förefalla helt bedövande - och man inser att det i normala fall aldrig är riktigt tyst någonsin. Då och då prasslar det till utanför, och man undrar om vad det kan vara för djur? En grävling, en ekorre, en fågel?
Lite på samma sätt upplever jag just nu tystnaden från ledande socialdemokrater angående den nya Mona Sahlin-affären. Kompakt. Som om företrädare för en socialdemokratisk regering inte skulle ha skydlighet att kommentera extremistsamordnarens hastiga avsked.
Det är oförskämt mot väljarna att bara kommentera sånt som man själv vill kommentera. Regeringen sitter på det svenska folkets mandat. Om det inträffar en signifikant händelse som berör regeringen - som man nog ändå måste säga att detta är - bör åtminstone någon socialdemokrat ställa upp i medierna.
Vi får se om vi äntligen får en kommentar i kvällens Agenda. Eller om regeringen Löfven tycker det är lämpligt att fortsätta tiga. Själv tycker jag bara att det ger ett arrogant och omoget intryck - ett statsbärande parti måste kunna hantera motgångar såväl som medgångar.
Kommentarer