Den hälsosamme ekonomisten

Tydliga alternativ i politiken

Alliansens valseger 2006 var ett bevis på att det går att vinna val, trots att man är tydlig med politiken redan innan valdagen. Glädjande nog tycks de rödgröna ha valt en lika öppen linje inför 2010 års val. även om jag inte har höga tankar om innehållet i vänsteralternativet vill jag ändå ge en eloge till de rödgröna för att de öppet beskriver sina förslag och redovisar någorlunda hederliga beräkningar.

Många pekar på att skillnaden mellan de politiska alternativen (när det gäller jobbavdraget) bara är två miljarder (tre promille av statens utgifter). Det tycker jag är att hårdra saken. Visst har de rödgröna accepterat nästan hela det "djupt orättvisa" jobbavdraget och det ter sig väl lite udda att vänsterpartiet vill sänka skatten för pensionärer mer än moderaterna. Men så kan det bli när konkurrensen om väljarna är hård.

Vänsterprofilen märks i stället tydligt i fördelningen av resurser. Merparten av skillnaderna på utgiftssidan handlar om höjda bidrag och ersättningar. Det här är verkligen inte en budget för det arbetande Sverige.

Värt att notera är också att merparten av bidragshöjningarna går till personer med höga inkomster. Fast i praktiken hamnar nog det mesta av pengarna hos fackföreningarna, i och med att de flesta anställda redan i dag har kollektivavtalade försäkringar som ersätter inkomster över taken i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

De 380 000 personer som har förtidspension, däremot, får eventuellt ta del av ett sänkt grundavdrag, som totalt uppgår till en miljard. Det blir med andra ord inte så mycket över för dem som har de allra lägsta ersättningarna - trots att det rödgröna alternativet totalt sett är en bidragsbudget. Och huruvida bostadstilläggshöjningen för pensionärer gäller även denna grupp, eller om de rödgröna - precis som 2005 - undantar förtidspensionärerna från höjningen, återstår att se. Det är väl en lämplig fråga att ställa till Mona Sahlin.

DN AB Ex SvD GP HD Bm SmP Vf Vk

Kommentarer