Tre röda punkter i mitt hus
I mitt hus hittade jag tre röda punkter. Brottslingar. Kanske mass- eller styckmördare? Men mer troligt är de nog bara fortkörare. För mer än så krävs inte för att hamna i belastningsregistret.
Nu har databasen Lexbase hackats och lagts ut på nätet. Vilket i och för sig inte gör så stor skillnad, då det redan innan detta hände var möjligt att söka på bostadsadress och personnummer.
Detta innebär dock att det inte går att få tillbaka informationen igen - den är allas egendom. Var du brottsling 2013 är du för alltid stämplad som brottsling.
Och så är det i informationstidsåldern. I någon mening leder den ökande transparensen till en tillbakagång till gamla tider - då alla visste allt om alla andra i socknen och alla fick stå till svars för sina synder i samband med söndagsgudstjänsten. Skillnaden är väl bara att samhället är så mycket större i dag - och att det krävs datorer för att söka igenom all information. Skampålen är i dag digital, men för den sakens skull inte mindre effektiv som bestraffningsredskap.
En intressant frågaställning är därför om den nya transparensen också kommer att leda till ökad social kontroll? Jag skulle tro att det blir så. Att begå brott eller att bara avvika från sociala normer blir svårt om alla vet allt om ditt privatliv. Kanske till och med farligt?
Utvecklingen är till stor del ödesbestämd. Men vi har fortfarande möjlighet att påverka den på marginalen. Vill vi att våra myndigheter ska samla in information som vi själva betraktar som privat? Information om sexuell läggning, privata mail och sånt vi lagrar på webbservrar i USA?
Ja, om ni minns var det om detta som FRA-debatten handlade. Sverige samarbetar med NSA och använder ett sökverktyg som heter X-Keyscore. Med detta sökverktyg kan man få reda på mycket mer än om en person än vad denne vet om sig själv.
Nu vet vi hur kränkta folk kan bli av att deras grannar kan ta del av deras handlingar. Men i det här fallet rörde det sig bara om offentliga uppgifter. Det stadiet har vi sedan länge passerat - ketchupen är ute ur flaskan och går inte att få in igen. Nu handlar det i stället om våra grannar ska få ta del av uppgifter som vi själva vill eller försöker hålla hemliga? Är vi tillfreds med att hundratusen byråkrater på NSA och några i Sverige kan ta del av våra innersta hemligheter? Våra sjukdomar, vår sexuella läggning, vår arvsmassa ...
Eller ska vi försöka påverka utvecklingen? Protestera lite? Kanske försöka stoppa den massregistrering som myndigheterna ägnar sig åt? Innan det är för sent.
Kommentarer