Tråkigt, men kanske oundvikligt
I dag kom beskedet att Vaclauv Klaus trots allt kommer att skriva under Lissabonfördraget. Tråkigt på ett sätt, men kanske oundvikligt. Och det är ju positivt för det svenska ordförandeskapet, så känslorna är något blandade för mig som Alliansanhängare.
Även om jag är motståndare till fördraget beror detta motstånd på min bedömning av att fördraget sannolikt leder till att EU-utvecklas i fel riktning. Samtidigt finns det en dynamik i utvidgningen av unionen som kan ha motsatt effekt. Ju större EU blir, desto mer karaktär av mellanstatligt samarbete måste unionen få.
Även i detta avseende finns en dubbelhet. För oss som trots allt tror på ett mellanstatligt samarbete, framför en statsbildning på europeisk nivå, handlar det därför om att driva på EU:s utvidgning. I första hand handlar det om att Turkiet bör kunna bli medlem av unionen så snabbt som möjligt, nu när det förbaskade fördraget ändå är på plats.
Kommentarer