Traditionalister eller förnyare?
Noterar att Socialdemokraten Anders Lönnberg gästbloggar hos Peter Andersson. En hel del av det som han skriver skulle jag själv ha kunnat skriva. Exempelvis följande rader:
"Kunskapssamhällets framväxt har gjort att människor inte längre blint litar på auktoriteter, utan vill istället vara delaktiga och fatta beslut själv. Den offentliga sektorn bör därför reformeras så att egenmakt och beslutanderätt så långt som möjligt delegeras till människorna själva. I dag erbjuder vi inte lösningar på människors problem utan erbjuder dem tillgång till olika myndigheter med stuprörsansvar för en speciell uppgift trots att problem ofta är komplicerade och sammansatta.
Dessutom arbetar myndigheterna på ett budgetfokuserat sätt som ofta leder till att medborgaren behandlas som en svarte Petter och ett kostnadsproblem. Den offentliga sektorn ska reformeras så att resurserna följer medborgarna istället för myndigheterna. Människor måste tillåtas vara delaktiga och aktiva. Egenmakt ska införas i alla stödsystem. Samhället ska tillhandahålla och erbjuda välfärdsverktygen, men människan mer än myndigheten själv ska ha makten över verktygen."
Nu står det och väger. Blir det pragmatikerna - med Anders Lönnberg, Mikael Damberg och Peter Andersson - som får definiera målen för välfärdspolitiken. Eller blir det traditionalisterna - med Veronica Palm, Lena Sommestad och Carin Jämtin. Det kan vara avgörande för framtiden.
Kommentarer