Den hälsosamme ekonomisten

Övervakningssamhället leder till hederskultur

Dagens Nyheter skriver om polisens nya arbetsmetoder i ledaren "Topsning i stället för polisarbete". Att man i ställer för traditionellt polisarbete har börjat massbearbeta personliga data för att hitta en gärningshen. Har tidigare skrivit om det, men märker att många i kommentarsfälten avfärdar mina farhågor. "Den som har rent mjöl i påsen har inte något att dölja".

I förlängningen kommer en sådan metodik att leda till omvänd bevisföring - du är skyldig tills motsatsen bevisats. Den som av integritetsskäl vägrar att lämna in sitt DNA blir med automatik huvudmisstänkt för brottet.

Hur långt kan man driva en sådan tanke? Ja, man behöver inte fråga sig längre - i Kina finns appen "Sesamkredit". Det är ett personligt kreditbetyg som är avgörande för vilka arbeten som du kan komma i fråga för och för hur mycket du kan förväntas tjäna.

Vilken information är det då som ligger till grund för kreditbetyget? Egentligen allting. Vilka vänner du umgås med, vad du skriver i sociala medier, var du jobbar, vilken utbildning du har.

Och nu har myndigheterna i Kina kommit underfund med att detta också är ett alldeles utmärkt sätt att disciplinera medborgarna. De som delar rykten som är misshagliga för regimen får minuspoäng, liksom de som deltar i demonstrationer. Du kan inte fuska - i Kina är det lag om att varje aktivitet på nätet måste kunna kopplas till en fysisk individ. Dom kallar det inte för "datalagringsdirektiv", men det fungerar på samma sätt. Du är aldrig anonym och du kan inte kommunicera med någon annan utan att staten ser.

Myndigheterna uppmuntrar den sociala kontrollen. Och även jag inser att det finns en rad fördelar med personliga kreditbetyg - psykopater och kroniska lögnare blir avslöjade på nolltid. Antingen skärper du dig, eller också svälter du.

Men nackdelarna är desto större. Poängjakten är som ett gigantikt system för att implementera ett slags "New Public Management". Inte för företagen, utan för medborgarna. Och precis som prestationsersättningen kan förstöra kulturen i företagen kan de personliga kreditbetygen förstöra kreativiteten och samarbetsförmågan i hela samhället.

För vad händer när människor blir rädda för att umgås med någon längre ned i poänghierarkin? Eller när de inte får möjlighet att umgås med någon som står några pinnhål högre? Segmentering, elitism och segregering.

Det blir som i skolan, där de duktiga eleverna drivs att bli allt duktigare och där de besvärliga eleverna drivs att bli allt besvärligare. I förlängningen kan den naturliga sorteringsmekanismen sålla fram en samhällsklass som inte har något att förlora. Vi har tidigare sett vad som då händer. Utanförskapet föder motstånd mot staten och samhällssystemet som sådant.

Men det finns också en annan mekanism som är minst lika allvarig. När du belönas av algoritmer är det algoritmerna som styr ditt beteende. Mycket av det som fångas upp i mellanmänskliga relationer hamnar utanför ekvationen - moral är det som kan mätas. Får du högre kreditpoäng om du dödar din syster som är på glid? Kanske förväntas du göra det, till och med, för att klättra i poänghierarkin. Eller åtminstone att bryta kontakten permanent.

För dina egna poäng är ju beroende av din omgivnings agerande, om hon har dåliga poäng har du det också. Informationssamhället behöver därför inte leda till ett mer öppet och tolerant samhälle, det kan lika gärna leda oss tillbaka till en plats där vi redan varit. Hederskulturen och klansamhället.

Kommentarer