Den hälsosamme ekonomisten

Tjugotusenfemhundra är gränsen

Läser om den iranska familjefadern som blir utvisad för att han tjänat 200 kronor för lite i månaden. Och om man tycker det är rimligt är man antingen strejkvakt för Byggnads eller fascist eller både och.

Men som princip kan det vara intressant att diskutera. För visst skulle man kunna utvisa alla som tjänar mindre än 20 500 kronor i månaden.

Vilka grupper kan det handla om? Tja, många deltidsanställda skulle nog åka ut - "go home" som dom säger i facket. Även om hemmet i det här fallet råkar vara Sverige.

Studenter, deltidsarbetare, pensionärer och socialbidragstagare. Frågan är om ett land utan dessa grupper skulle vara mer eller mindre rikt - alltså ha högre BNP per capita - än ett land där dessa grupper finns representerade? Och finns det något sådant land?

Jo, faktum är att det gör det. Svalbard har inget socialförsäkringssystem. Och jag tror att de flesta som befinner sig där har mer än 20 500 kronor i lön. Alternativet är nämligen att sova utomhus i 50 minugrader och/eller bli uppäten av isbjörnar. Men kan man försörja sig får man stanna - även om lönen inte är avtalsenlig.

I verkligheten är samhället inte fullt så darwinistiskt. Har man ingen inkomst får man helt enkelt åka hem - oftast till Norge.

Men hur hög BNP per person har då Svalbard? Tja, det visar sig att den är nästan 50 procent högre än Norges - strax över Luxemburgs. Och det visar med all önskvärd tydlighet att man kan öka välståndet genom att utvisa lågproduktiva - oavsett om de är infödda svenskar eller invandrare.

Priserna är lägre på Svalbard och skatten är sju procent. Ett lyckorike - nästan helt utan brottslighet. Och det bästa är att alla kan flytta dit - om man är missnöjd med invandringen, välfärdsstaten, skatterna eller något annat i sitt hemland. Men man får vara beredd att arbeta för sin överlevnad - annars blir man isbjörnsmat.

Det lustiga är att nästan ingen flyttar dit - det land i världen som har den högsta bruttonationalprodukten per invånare. Men jag är övertygad om att Svalbard å andra sidan tar emot alla nya medborgare med öppna armar. Så blir det nämligen om välfärdsstaten inte ställer grupp mot grupp - då har man råd att vara välkomnande. Vilket kan vara något att tänka på nu när samhällsdiskussionen handlar om luncher för 400 kronor och flyktingboenden för 40 000 kronor per person och månad.

Till Svalbard får man flytta fritt - om man kan försörja sig. Och så skulle man åtminstone i teorin kunna lösa saker och ting även i Sverige. Så emanerar diskussionen vi har här - om att stänga Öresundsbron och annat - i grunden från främlingsfientlighet eller ovilja att dela med sig? Ja, det är en fråga som jag lämnar öppen.

Kommentarer