Tillnyktring i välfärdsdebatten
Ser positiva tecken på tillnyktring i den välfärdspolitiska debatten. Låt oss till att börja med konstatera att framtidens välfärd inte kommer att formas efter 1970-talets modell. Framtidens välfärdskonsumenter kommer inte att nöja sig med att vara välfärdsstatens objekt. Vi kommer att ha valfrihet, etableringsfrihet och förhållandevis rättvisa ersättningsvillkor för de utförare som levererar tjänsterna.
Debatten bör därför handla om helt andra saker, som hur man uppnår transparens, hög kvalitet och effektivitet. Tycker att såväl Urban Bäckström och Leif östling uttrycker detta väl i DN respektive SvD.
Värt att tillägga är att det också bör finnas plats för idéburna aktörer - precis som det gör i de flesta andra länder. I marknadsekonomins förlovade land (nåja) USA drivs 30 procent av alla särskilda boenden och 60 procent av alla sjukhus av idéburna organisationer. På kontinenten i Europa har de idéburna organisationerna större delen av marknaden för välfärdstjänster.
ännu är det endast fem kommuner som tillämpar valfrihetssystem för särskilt boende - resten har verksamheterna i egen regi eller handlar upp dessa via LOU. Caremadiskussionen har därför ganska lite med privatisering att göra - den rör i huvudsak kommunernas förmåga att upphandla och kommunernas förmåga att själva bedriva äldreomsorg.
För som Socialstyrelsens utvärdering visar är skillnaden mellan privata utförare och kommunernas egenregiverksamhet liten. Detta innebär inte att det är betydelselöst om kommunerna låter brukarna välja eller inte. Valfriheten och etableringsfriheten är ett sätt att över tid sålla fram de lösningar som fungerar och som upplevs som bäst av brukarna.
Kommentarer