Till Wennerholms försvar
Vågar knappt inte säga det av rädsla för trakasserier, men jag tycker om spårvagnar. Det är en fetish som inte går att förklara. Tror det i grunden baseras på den besvikelse som jag kände när spårvagnarna försvann i Malmö. Det var en upplevelse som satte djupa spår.
Har också bott i Göteborg ett antal år och måste säga att spårvagnarna bidrar till en trevligare stadsbild. Stockholm har egentligen bättre förutsättningar än Göteborg, men ändå upplevs stadsbilden i Göteborg som mer gemytlig. Möjligen för att man förknippar spårvagnar med Göteborgare. Eller tvärtom.
Tunnelbanan är säkert effektivare och förbifarten behövs nog. Det hjälper inte, jag tycker bättre om spårvagnar ändå. Frågan är dock om man får basera sina ställningstaganden i politiken enbart på känslor?
Kommentarer