Den hälsosamme ekonomisten

Till utanförskapsmåttets försvar

Arbetsmarknadsforskaren Bertil Holmlund menar i en debattartikel i Upsala Nya Tidning att man vid mätning av utanförskap bör hålla tillgodo med de etablerade måtten sysselsättning respektive arbetslöshet. Av flera skäl anser jag att han har fel. Varken sysselsättning eller arbetslöshet är några bra mått på det egentliga utanförskapet.

Sysselsättning inkluderar exempelvis personer som är sjukskrivna. När jag jobbade på Svenska Dagbladet för ett antal år sedan var vi bland de första att uppmärksamma detta problem för en bredare allmänhet. Genom att bara se till sysselsättningen lyckades den förra regeringen dölja det utanförskap som beror på att människor är långtidssjukskrivna. År 2002 utgjorde denna grupp den största delen av det så kallade utanförskapet. Utan långtidssjukskrivna blev statistiken därför grovt missvisande. 

Måttet arbetslöshet, å andra sidan, har en tradition av att manipuleras i olika syften. Det vanligaste sättet att frisera statistiken är förstås att inte räkna personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som arbetslösa. Nu förs en diskussion om huruvida jobb som ger arbetsgivarna en skatterabatt ska räknas som ”hela” jobb. Den diskussionen lär fortsätta.

Att mäta utanförskapet som antalet personer (heltidsekvivalenter) som får sin försörjning från olika ersättningssystem är en praxis som har uppstått spontant. Det är ett mått behäftat med brister och som åtminstone delvis är möjligt att manipulera. Men med tanke på att alla andra mått är ännu lättare att frisera är detta faktiskt det bästa mått på utanförskap som i dag står till buds.

Det mått på utanförskapet som redovisas i finansplanen exkluderar arbetsgivarperioden. Det handlar därför alltså inte om korta sjukskrivningar, vilket ofta hävdas. Dessutom är det sällan intressant att studera själva nivån på utanförskapet, man mäter i regel förändringar över tid.

Arbetslösheten kan minskas genom att människor hänvisas till kommunernas försörjningsstöd och därför inte längre står till arbetsmarknadens förfogande. Eller genom att de erbjuds åtgärder. Eller genom att de blir sjukskrivna i stället.

Men antalet personer som är beroende av sociala ersättningar kan inte manipuleras lika lätt; det handlar nämligen om riktiga pengar som betalas ut till riktiga människor därför att de av olika skäl inte har möjlighet att arbeta.

UNT

Kommentarer