Den hälsosamme ekonomisten

Tidningsutgivarna vill stoppa konkurrenter

Läser att Tidningsutgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter vill att riksdagens konstitutionsutskott ska kalla bland annat Google och Facebook till förhör. Detta med anledning av den senaste tidens rapportering om hatsajters nätaktiviteter.

Det som ter sig något märkligt är att tidningarna tidigare inte haft särskilt mycket synpunkter på hatsajerna. På Flashback har åsikterna länge flödat fritt, och en del av dessa åsikter har inte rymts inom det som svensk lag tillåter. Våra publicister har traditionellt alltid ställt sig på yttrandefrihetens sida - och då speciellt om yttrandena i fråga har återgetts i svenska grundlagsskyddade medier. Minsta antydan om att inskränka yttrandefriheten i tryckt press har mötts av buarop från Marieberg.

Som Gustafsdotter uttrycker saken:

"Pressfrihet innebär i praktiken att det är förbjudet för myndigheter att censurera vad som sägs i radio, står i tidningar och visas i tv. Och att det är mediets ansvariga utgivare som bestämmer vad som ska stå i tidningen eller sändas i radio. Skulle det som står i tidningen eller på sajten vara olagligt är det utgivaren som är ansvarig för det. Ingen annan. Det innebär faktiskt att utgivaren är beredd att gå i fängelse för något du säger till tidningen."

Men vad händer om någon som inte är ansvarig utgivare säger något som staten inte gillar? Om det bara är utgivare som är undantagna från censur, lever vi då verkligen i ett censurfritt land? Krävs det inte att alla människor är undantagna censur för att yttrandefrihet ska råda? För det Tidningsutgivarna efterlyser är faktiskt ett slags förhandscensur. Hur kan censur vara rätt när det handlar om enskilda individer, men fel när det handlar om mediekonglomerat?

Man kan givetvis argumentera för att en ansvarig utgivare ska ha ett annat ansvar än en privatperson. Statens uppgift skulle då vara att se till att enbart ansvariga utgivare yttrar sig. Då uppstår genast frågan - vad är en ansvarig utgivare? Är det den som anser sig vara ansvarig utgivare, den som skaffat sig ett utgivningsbevis, den som sitter på tillräckligt mycket resurser för att betala eventuella skadestånd?

Är skillnaden månne att den som startar en blogg och har ett utgivningsbevis räknas som ansvarig utgivare, medan den som skriver på Facebook räknas som journalist på mediekonglomeratet Facebook? Eventuella klagomål ska i det första fallet riktas mot bloggaren, i det andra fallet mot den multinationella nätjätten.

Hur man än vänder på saken blir det svårt att samtidigt argumentera för och emot förhandscensur. Visst förekommer det hat och hot på obskyra webbsidor och visst finns dessa webbsidor ofta tillgängliga vid sökning på Google. Men Google är bara en sökmotor och människor som letar efter hat kommer att hitta det - med Google eller någon annan sökmotor.

Det handlar givetvis inte om hatet eller hoten, utan om att tidningarna förlorat merparten av sina annonsintäkter till Google och de sociala nätverken. Jag tror inte att man hoppas på att få bort hatet, ej heller att rensa nätet från upphovsrättsskyddat material. Nej, det handlar om att mjuka upp nätjättarna tillräckligt mycket för att de ska vara villiga att komma till förhandlingsbordet.

Budskapet är: "Vi kommer att göra livet väldigt obehagligt för er om ni inte delar med er av nätintäkterna."

Nu är det inte enbart Google och Facebook som hotar medieföretagen - även den så kallat sverigevänliga pressen har gjort stora insteg. Utgivare med höga fasta kostnader och en begränsad marknad lever på lånad tid. Det behövs inte längre tidningshus och tryckpressar för hundra miljoner för att konkurrera - det räcker med en dator för tiotusen kronor. Tidningsutgivarna är rökta och de vet om det. Nu handlar det om att rädda det som räddas kan och då är ingen princip helig - inte ens yttrandefriheten.

Kommentarer