Den hälsosamme ekonomisten

Tidningar med betalvägg nekas ackreditering

Läser i Barometern (inte bakom betalvägg) att tidningen nekats ackreditering till Emmabodafestivalen med argumentet att det journalisterna skriver ändå inte når så många om endast prenumeranter har tillgång till innehållet. Och tänk efter - hur många potentiella besökare på Emmabodafestivalen prenumerar på den digitala versionen av Barometern?

Detta sätter fingret på betalväggsmodellen för journalistik. Stora tidningar lever ofta i symbios med makthavare därför att tidningarna är bra på att sprida makthavarnas budskap. Men vad händer när politikerna inser att de inte når särskilt många väljare genom att gå igenom tidningar som ligger bakom betalvägg?

Egentligen är ekvationen självklar. Betalväggar kan inte fungera i en digital miljö, lika lite som det går att sälja CD-skivor eller låtar styckvis numera. Konsumenterna kan tänka sig att betala för allt - eller också avstår man. Betalväggen är en förlegad affärsmodell som bara kan leda till publicisternas snara hädanfärd.

Ju snabbare tidningarna förstår villkoren för journalistiken i den digitala världen, desto snabbare kan man hitta en hållbar affärsmodell. Så här långt har man försökt sälja sig för dyrt, vilket leder till att man förlorar hela kakan. Varumärket DN eller SVD är bara värdefullt så länge det representerar en kanal till många åhörare - tappar man publiken tappar man allt.

Kommentarer