Teknik, information och motivation slår Ryssland
Många blir förvånade över att Ukraina ser ut att vinna över Ryssland. Det är ett krig där den ena aktören på papperet har tio gånger så mycket av det mesta. Men bokföring är en sak och krigföring en annan.
För det första är antalet trupper en högst osäker uppgift. Vad är en soldat? Ukraina kan mobilisera nästan halva sin befolkning i arbetsför ålder.
Det är klart att alla inte har militär utbildning eller utrustning, framför allt inte tunga vapen. Men det är där de nya vapnen - NLAW och drönare - kommer in. Med ett modernt pansarvärnsvapen går det enkelt att slå ut fordon, pansarskyddade fordon och till och med stridsvagnar. Drönarna, exempelvis turkiska Bayraktar, har nått stor framgång och ryssarna saknar riktigt effektiva motmedel. Det har inte kommit in speciellt många bilder på nedskjutna Bayraktar.
De nya vapnen gör att en grupp lättrörliga soldater kan slå ut en kolonn stridsvagnar. Lätt infanteri har givetvis inte en chans mot en stridsvagn i öppen terräng, där dessa kan röra sig fritt. Problemet för ryssarna är att det sällan ser ut så. Det finns sankmark, skopgsdungar och inte minst bebyggelse. När rörligheten för stridsvagnar är begränsad får lätt infanteri beväpnat med NLAW övertaget. Vi ser exempel från östra Ukraina på att man till och med går till offensiv och maler ner det ryska pansaret.
Den andra faktorn är informationen. Även hobbydrönare används och jag förstår att de är användbara - har själv en Mavic 2. På hundra meters höjd är de svåra att upptäcka, men ser ändå i detalj vad som händer på marken. Det är lätt att glömma att en hobbydrönare är "stealth" i ordets egentliga bemärkelse. Den syns inte på radar och hörs bara om det är ljudlöst i övrigt. Vilket det inte alltid är i krig.
Förmågan att se de ryska förbanden i realtid gör stor skillnad. Infanteriet förflyttar sig i vanliga personbilar. Det går snabbt och fienden vet inte var nästa tillslag sker.
Även Ukraina har artilleri och granatkastare. Det finns bilder där granatkastarplutoner med närmast övermänsklig precision träffar enskilda fordon. Hur man bär sig åt är oklart, antingen är granaterna målstyrda eller också har man ställt in utrustningen i förväg.
Både det ryska och det ukrainska flyget är försiktigt. Och det kan man förstå, piloter är en dyrbar tillgång. Dessutom vill de nog inte själva bli nedskjutna. Men det innebär att det är svårt för vare sig ryssar eller ukrainare att uppnå någon vidare precision från luften. Ryssland har ett antal ballistiska- och kryssningsrobotar, men rent generellt gäller då att roboten inte kostar mer än målet den ska förstöra. Och med en distribuerad krigföring kan värdefulla tillgångar vara utspridda geografiskt och svåra att slå ut med dessa dyrbara vapen.
Den tredje faktorn är motivationen. Ukrainarna behöver ett minimum av koordinering. Huvuduppgiften känner de ju till. De måste vet vart de inte ska skjuta och vart de inte ska bege sig. I övrigt är allt ryskt ett potentiellt mål.
Ryssarna måste däremot ha kommandokedjan på plats. De vet att soldaterna vet att kriget är meningslöst. De vet själva att kriget är dumt och meningslöst. Så man förlitar sig på att manskapet inte litar tillräckligt på ukrainarna för att ge sig direkt. Därför är en framgångsrik strategi för Ukraina att behandla alla krigsfångar väl. Man ger dem mat och varma kläder och låter dem ringa hem. Även om soldaterna är avskurna från omvärlden nås de över tid av information. Det är därför den ryska propagandan gärna ger vill ge motbilden att alla ryssar som tillfångatas skjuts på platsen.
Tre faktorer som tillsammans ger Ukraina övertaget. Så varför insåg inte Vladimir Putin från början att styrkeförhållandena var till Rysslands nackdel? Och varför ville inte vi andra tro att det skulle kunna vara så?
Jag tror det kan förklaras av att vi alla lever kvar i andra världskriget. Visst förstod Putin konceptet hybridkrigföring - han tillämpade det ju framgångsrikt på Krim. Det han inte insåg var skillnaden mellan att angripa beduinstammar i arabvärlden och att angripa ett industriland med 40 miljoner invånare. Det är inte riktigt samma sak.
Även om alla kanske inte läst krigshistoria känner de flesta till Vietnamkriget. Eller Rysslands första vända i Afghanistan. Lägg till nya halvintelligenta vapen och informationsflödet. Vi befinner oss i svärmkrigföringens era - en tid då det enda sättet att försvara sig är att göra sig liten och obetydlig, så liten att man som militärt mål saknar strategisk betydelse. Med hundratusen svärmar av elaka infanterigrupper fungerar inte den ryska pansartunga offensiven. För det första krävs det en logistikapparat som inte finns. För det andra är logistikkedjorna mål. För det tredje kan Ukraina slå bakom linjerna med drönare och specialförband.
Putins militära apparat är en koloss på lerfötter. Det är i nuläget inte ens säkert om han kan inta Mariupol - alldeles vid den ryska gränsen. I övrigt slås förbanden tillbaka.
Det var inte det här som svenska medier såg framför sig när beskedet om att Ryssland gått in i Ukraina kom. Inte ens militära experter trodde nog att Ryssland skulle kollapsa så totalt. De enda som kan ha vetat var militäranalytikerna i Pentagon. Men de hade ändå inte kunnat övertyga Putin om att det var en dålig idé att anfalla Ukraina.
Kommentarer