Den hälsosamme ekonomisten

Tankefel om jobben

Ironin i att Försäkringskassans annons för rehabiliteringskedjan (som infördes av Alliansen 2008) dyker upp i LO:s debattartikel som kritiserar regeringens arbetslinje illustrerar problemet med automatiska algoritmer för reklam. Men bortsett från denna lilla pikanta detalj; jag tänkte fokusera på en passus i artikeln som illustrerar vänsterns syn på ekonomi.

"Prislappen per nytt jobb beräknas vara uppåt 1,6 miljoner kronor i förlorade skatteintäkter. Fyra gånger fler unga hade kunnat anställas för de pengarna."

Ja, det låter väl bestickande. Fyra gånger fler unga. Men är det så? LO skriver inte något om vad dessa unga i så fall skulle syssla med. De antyder bara att pengarna skulle göra större nytta om politikerna disponerade dem än om de beskattade gjorde det.

Så antag att de unga anställs för att gräva diken och sedan fylla igen dessa igen. Har pengarna då gjort fyra gånger så stor nytta? Nej, naturligtvis inte. I stället för att låta skattebetalarna spendera pengarna på exempelvis hamburgare på McDonalds konfiskerar politikerna pengarna och styr om dessa så att ungdomarna i stället för att vända hamburgare får gräva diken och sedan fylla igen dessa.

Nåväl, detta är kanske ett extremt exempel. Men det visar ändå att valet står mellan att låta skattebetalarna spendera pengarna och att låta politikerna spendera pengarna. Och tanken om att politikerna skulle vara bättre på att skapa samhällsnytta bygger i grunden på att de är bättre än medborgarna själva på att tillfredsställa medborgarnas behov. Kort uttryckt; endast om politikerna vet att medborgarna vill ha diken som sedan fylls igen, snarare än hamburgare, kan LO-strategin för att skapa nya jobb fungera.

Men detta är ju ett argument emot alla statliga utgifter, invänder ni kanske? Fast, nej. Det är det inte. Det är ett argument mot statliga utgifter som inte erbjuder samhället och medborgarna större nytta än om medborgarna själva konsumerat pengarna.

Det finns sådana nyttigheter. Dom brukar kallas "kollektiva", även om man kan diskutera vad som egentligen är en kollektiv nyttighet. Vägar, utbildning till viss del, polis, rättsväsende, sjukvård till viss del.

Men någon generell regel om att pengar som kanaliseras via politikernas händer ger mer sysselsättning eller högre nytta än pengar som kanaliseras via medborgarnas egna beslut finns inte. Och därför är LO:s påstående i artikeln felaktigt - pengar som kanaliseras via politiker ger inte fler jobb eller större samhällsnytta än pengar som kanaliseras via medborgarnas egna beslut.

DN SvD 

Kommentarer