Den hälsosamme ekonomisten

Tala inte om marginalskatter

I den offentliga diskussionen behandlas skatter och bidrag i regel som olika frågor, utan omedelbart samband. Skälet är nog att diskussionen skulle bli så oerhört mycket svårare om man blandade ämnena. Dessvärre blir den enkla analysen inte alltid den bästa.

Låt mig ta ett exempel. Ett bidragssystem som garanterar alla människor en viss grundläggande inkomstnivå, säg 5 000 kronor i månaden, kan utformas på två sätt. Den första modellen innebär att alla eventuella inkomster från arbeta räknas av 1 till 1, vilket ger ger hundraprocentiga marginaleffekter. Den andra modellen innebär att alla arbetsinkomster räknas av med 50 procent, vilket bara ger hälften så stora marginaleffekter.

Den andra modellen borde förstås vara att föredra. En komplikation är dock att denna modell också innebär att man betalar ut ersättning till fler. Alla som har en arbetsinkomst mellan 0 och 10 000 kronor får ta del av bidraget. I modellen med hundraprocentiga marginaleffekter får bara personer som tjänar mellan 0 och 5 000 kronor något bidrag. Det kostar alltså på kort sikt pengar att sänka marginaleffekterna för låginkomsttagare, precis som det kostar pengar att sänka marginalskatterna för höginkomsttagare.

Låt oss sedan anta att det finns en inkomstskatt på 80 procent på inkomster över 10 000 kronor i månaden. Denna skulle man kunna sänka till exempelvis 40 procent, och ändå inte förlora något eftersom de dynamiska effekterna av en sänkning av skatten till 40 procent innebär att människor arbetar mer och tjänar mer. Detta ger i sin tur högre skatteintäkter. även denna åtgärd kostar dock på kort sikt pengar.

Nu kommer tiotusenkronorsfrågan, och det handlar om vilken av dessa två tänkbara reformer som man ska genomföra först? Detta går inte att besvara bara genom att studera skattesystemet eller bara genom att studera bidragssystemet.

Om man genomför skattereformen kommer en del personer som tjänar mindre än 10 000 kronor att påverkas, vilket leder till att förutsättningarna för bidragsreformen förändras. Och om man genomför bidragsreformen först kommer antalet personer som berörs av skattereformen sannolikt att förändras.

Så hur jobbigt det än är tror jag det är svårt att behandla skattefrågor eller bidragsfrågor helt isolerat. Och så länge man bara behandlar skattefrågor för sig kan det tyckas absurt att höginkomsttagare beskattas med 80 procent. Tills man inser att det finns låginkomsttagare som förlorar hundra procent av sin inkomst om de arbetar mer.

Lägger man fördelningsaspekter på det hela blir det ännu mer komplicerat. En fattigdomsfälla för låginkomsttagare är förstås ett större problem än en icke-rikedoms-fälla för höginkomsttagare. Vissa partier ser ju till och med ett egenvärde i att det är svårt för medelinkomsttagare att bli höginkomsttagare.

Själv skulle jag faktiskt prioritera sänkta marginaleffekter i bidragssystemen och andra satsningar på att minska utanförskapet ytterligare, även om detta på kort sikt kostar pengar. I andra hand tror jag att en höjd brytgräns för statlig inkomstskatt kommer. Och först i tredje hand kan man ta bort värnskatten

För övrigt lär väl valrörelsen inte handla om huruvida värnskatten ska tas bort, utan om huruvida marginaleffekterna för höginkomsttagare ska höjas med något tiotal procentenheter ytterligare (via skatt på förmögna, inkomsttak för fastighetsskatten och avtrappat jobbavdrag).

DN SvD AB Ex

Kommentarer