Den hälsosamme ekonomisten

Tänka rätt och tänka fel

Vad har Sri Lanka, Tyskland och Sverige gemensamt? Samtliga är länder där snabbt tänkande har getts företräde framför analytiskt tänkande i miljöpolitiken. På Sri Lanka ledde storslagna mål om ekologiskt jordbruk till svält och slutligen revolution. Vi kan läsa om detta i Foreign Policy. I Tyskland ledde tanken om en grön revolution i energiproduktionen till beroende av rysk gas och en europeisk energikris som vi inte sett slutet på. Resultatet av politiken var exakt motsatt det man hoppades på. Nu tvingas Tyskland öka användningen av kol.

I Sverige valde den socialdemokratiska/miljöpartistiska regeringen att lägga ner fullt fungerande kärnkraftverk - i förhoppning om att dessa skulle kunna ersättas med vindkraft och andra ickefossila energislag. Men i dagens Sydsvenska Dagbladet konstateras att Svenska Kraftnät har planer på att genomföra bortkopplingar av hushåll och industri i Skåne om strömmen inte räcker till i höst.

Psykologin bakom det som hänt i dessa tre länder (och många andra) är intressant. Normalt bedrivs energipolitik stegvis och baseras på analys. Tjänstemän optimerar användningen av resurser så att den samhällsekonomiska nyttan maximeras. Men då och då dyker det upp disruptiva politiska rörelser som pekar på att vi måste "... rädda miljön till varje pris" eller "... vi har inte tid" eller "... samhället måste göra allt för att uppnå miljömålen".

Konsekvensen av dessa rörelser, som mobiliserar enorma resurser, är att balansen mellan kostnad och nytta för olika åtgärder förvrids. Åtgärder som minskar utsläppen till en kostnad av 5 000 kronor per ton koldioxid blir möjliga att genomföra, trots att de i ett normalläge inte skulle komma i fråga.

Ofta saknas det dessutom en inneboende logik i politiken. Kärnkraft läggs ner, trots att kärnkraften ter sig bättre ur klimatperspektiv än alla alternativ. Vindkraft byggs ut tills priset på el blir noll när det blåser. Problemet är bara att vindkraften inte producerar effekt när det *inte* blåser, vilket leder till återkommande bristsituationer. Kalkyler förvrängs så att vissa energislag ter sig billigare, exempelvis bortser planerarna ofta från kostnaden för att koppla in den alternativa elen på nätet och för att balansera effektproduktionen.

Olyckorna som uppstår till följd av detta tänkande orsakas av människohjärnans bristande kapacitet att analysera fakta och att fatta rationella beslut. Nobelpristagaren Daniel Kahneman talar om förmågan att "tänka långsamt". Energiewende och andra politiska katastrofer är ett resultat av att människor i grupp tänker snabbt och agerar känslomässigt.

Finns det något sätt att undvika kollektiva katastrofer av detta slag? Kan människor agera smartare än lämlar?

Ett sätt är att lyfta fram logiken. Ekonomer talar om att sätta pris på miljön. Om den samhällsekonomiska kostnaden för ett ton koldioxid är 300 kronor bör åtgärder som kostar mer än detta inte komma i fråga. Däremot kan man med fördel bredda åtgärderna för att hitta områden där man inte tar hänsyn till kostnaden.

Intressant nog kommer man i så fall upptäcka att EU och USA i allmänhet tar hänsyn till externa effekter, medan Kina och Indien inte har system på plats som gör att produktionen sker med hänsyn till externa effekter. Breddningen av miljöpolitiken bör därför rimligen ske genom att man i den rika delen av världen beskattar konsumtionen, snarare än produktionen.

Det snabba tänkandet orsakar enorma samhällsekonomiska kostnader. Så är det något mänskligheten skulle kunna göra för att minska risken för politiska katastrofer torde det vara att tänka efter i stället för att använda miljön för egen social positionering. I stället för att försöka framstå som miljövänliga bör vi lägga några minuter åt att fundera över hur vi effektivast kan rädda miljön. Tänk långsamt - inte snabbt.

Bild av S. Hermann & F. Richter från Pixabay

Kommentarer