Den hälsosamme ekonomisten

Sysselsättningsgraden minskar i regeringens budget

I regeringens budget presenteras inte bara prognoser för arbetslösheten de kommende åren, utan också prognoser för sysselsättningen. Sysselsättning är andelen av befolkningen i en viss åldersgrupp som har ett jobb eller åtminstone anknytning till arbetsmarknaden. Detaljerna är inte så viktiga då måttet är standardiserat och jämförbart över tid.

Jag har lagt in prognosen för sysselsättningen i bilden till höger. Sysselsättninggraden beräknas där öka från 66,6 procent i år till 67,1 procent år 2019. En måttlig uppgång, alltså.

Och inget konstigt med det - eftersom vi befinner oss i en konjunkturuppgång vore det konstigt om inte detta också återspeglade sig i ökad sysselsättning

Men riktigt så lyckligt är det inte i verkligheten. Regeringen vidtar en rad åtgärder som påverkar ekonomin. Man höjer skatten på energi och miljö, man begränsar RUT- och ROT-avdragen, man höjer marginalskatterna och tar bort rabatten på arbetsgivaravgifterna för unga.

Det här har betydelse, och större betydelse än vad som framgår av sysselsättningsgraden. Men för att se vad som är fel på tabellen måste vi återgå till ett tidigare inlägg där jag pekar på effekten av att gruppen mellan 65 och 74 krymper betydligt den kommande mandatperioden.

Varför är detta relevant? Jo, sysselsättningsgraden beräknas numera på åldersgruppen 15-74 år, inte som tidigare 16-64. Och eftersom andelen som arbetar i gruppen 65-74 är låg har det stor betydelse hur stor denna grupp är. Är gruppen stor blir sysselsättningsgraden låg, är gruppen liten blir sysselsättningsgraden hög.

I det tidigare inlägget försökte jag uppskatta den demografiska effekten och justera för denna vid beräkningen av sysselsättningsgraden. Min uppskattning är där att sysselsättningen överskattas med 0,5 procentenheter och att en mer rättvis bedömning därmed skulle landa sysselsättningen på 66,6 procent - exakt samma nivå som i år.

Detta vore kanske inte så anmärkningsvärt om det inte vore för att BNP-gapet under samma period beräknas gå från minus 1,1 procent i år till 0,0 år 2019. BNP-gapet är ett mått på hur långt från ett normalt konjunkturläge ekonomin befinner sig och ett BNP-gap på minus 1,1 innebär en svag lågkonjunktur, medan 0,0 är helt neutralt.

Regeringen skriver i budgetpropositionen för 2016 att de reformer som föreslås i budgeten beräknas öka sysselsättningen. Men anomalin, som de i så fall måste förklara, är att sysselsättningsgraden förblir oförändrad trots att konjunkturen förbättras. Egentligen borde sysselsättningsgraden öka med minst en procentenhet när BNP-gapet sluts.

Skilllnaden mellan den sysselsättning som regeringen hade kunnat uppnå med oförändrad politik och den som man uppnår nu tror jag är möjlig att härleda till den förda politiken. Finansdepartementet har tidigare räknat på regeringens förslag och då konstaterat att 80 000 jobb kan komma att försvinna. I termer av den strukturella sysselsättningsgraden skulle det motsvara 1,3 procentenheters försämring - alltså ungefär lika mycket som statsbudgetens prognos nu antyder att det blir.

Kommentarer