Den hälsosamme ekonomisten

Synd om Magdalena

Kanske är jag blödig, men jag tycker så synd om Magdalena Andersson - socialdemokraternas finansministerkandidat - när hon får den där försåtliga frågan om hon inte tycker det är bra att arbetslösheten minskar och sysselsättningen stiger. För det är klart att hon inte gör. Men samtidigt kan hon ju inte antyda att hon tycker att hennes eget framtida jobb - som finansminister - är viktigare än 100 000 andra arbetstillfällen som uppstått tack vare Anders Borgs kloka politik.

Dessutom är det där jobbet ett nollsummespel. Antingen är det hon, Magdalena, som är finansminister - eller också är det han den där andra som är det. Någon sysselsättningsförbättring att tala om blir det alltså inte. Men, suck, ändå. Det är ju hennes jobb. Och hennes jobb är så mycket viktigare än alla de där jobben som gått till anonyma främlingar.

Fast så besinnar sig Magdalena. Så kan man inte resonera om man är socialdemokrat. I alla fall kan man inte säga öppet att man tänker så. Fast man kanske tänker så, trots allt - innerst inne.

Nej, det är inte lätt att vara politiker. Att känna på ett sätt, men tvingas låtsas som om man känner något helt annat. Hyckleri är en del av arbetsbeskrivningen. Och den som hycklar bäst hycklar sist.

SvD DN Av Da SS 

Kommentarer