Sverige kan lära av Schweiz
I dag presenterades min rapport om det schweiziska sjukvårdssystemet inom ramen för projektet Framtidens sjukvård på Ratio. Det som är intressant med Schweiz är att det är mycket svårt att fatta centrala beslut i landet. Kantonerna (regionerna) har ett stort mått av självstyre och gemensamma problem löses ofta med samverkan snarare än via centrala politiska beslut.
Ändå uppnår man mycket som Sverige kämpar med. Under de senaste 20 åren har sjukvården blivit allt mer integrerad och så kallade HMO:er samordnar vården i allt större utsträckning.
Det finns flera skäl till att detta blivit möjligt. För det första har försäkringsbolagen som står för en stor del av finansieringen stor frihet att organisera vården. Patienterna kan välja olika nivåer på självrisker och premierna varierar beroende på valet av försäkringsbolag. Samtidigt är försäkringsgivarna förbjudna att differentiera premierna efter risk och kantonerna tillämpar olika slags utjämningssystem - som liknar det svenska kommunala skatteutjämningssystemet.
I Schweiz går det att välja mellan kantoner, och villkoren för den försäkrade ser olika ut beroende på var man bor. Vårdens innehåll beror på val på flera olika nivåer:
• Valet av vilken kanton man bosätter sig i
• Valet av primärvårdsleverantör
• Val av sjukvårdsförsäkring och självrisknivå • Val av HMO eller telemedicin
• Val i den nationella politiska processen och politiska val i kommunen och kantonen
Till detta kommer även att man kan köpa till extra försäkringar.
Och trots denna mångfald - en del skulle säga kaos - presterar sjukvården i landet väl så bra som i länder som Sverige. I vissa avseenden - exempelvis när det gäller tillgänglighet och patientfokus - faktiskt bättre.
Bild av WikiImages från Pixabay
Kommentarer