Sverige halkar efter
Tror att slutsatsen man måste dra av Health Consumer Powerhouses senaste mätning av vårdkvaliteten i europeiska länder är att landstingen inte riktigt klarar av att få logistiken att fungera. Och skälet är rätt enkelt - logistikfrågorna hanteras av politiker, medan vårdens innehåll - där Sverige för övrigt som vanligt får en topplacering - hanteras av professionen.
Ska vi lyckas med både logistik och vårdinnehåll hänger det alltså på att även hanteringen av logistiken kan professionaliseras. Vårdgivare måste få möjlighet att skapa fungerande vårdkedjor, vilket inte kan ske så länge landstingets politiska överbyggnad fungerar som koncernledning för vårdapparaten.
Framgångsreceptet tror jag är att låna delar av de kontinentala modellerna, men utan att därmed fragmentisera vårdkedjorna. Fragmentering är för övrigt ett problem som sjukvårdssystemen i både Sverige och länderna på kontinenten lider av. Skillnaden är att finansieringen i länder som exempelvis Holland åtminstone gör det möjligt för vårdproducenter att konkurrera om att erbjuda hela vårdkoncept. Förutsättningarna för utveckling och förbättring finns därmed på plats.
Så är det inte i vårt land. Landstingens politiska överbyggnad låser fast vårdgivarna i en rigid struktur som gör det svårt att utveckla logistik och skapa synergier. Och om det inte uppstår möjligheter att utöva organisatoriskt entreprenörskap även i Sverige lär vi fortsätta att halka efter på viktiga punkter. Sjukvård är inte bara teknik och produktivitet, det är också helhetstänkande och logistik.
Bilden visar sjukvårdens övergripande resultat mätt med PYLL (Potential Life Years Lost). Man ska inte tolka små skillnader i detta mått som att länder med ett lägre tal nödvändigtvis är bättre än de med ett högre tal, men måttet ger en övergripande bild av vilka länder som har en god vårdkvalitet (gröna) och vilka länder som har en del kvar att arbeta med (röda).
Kommentarer