Den hälsosamme ekonomisten

Svårt för många att förstå varför privata aktörer kan vara effektivare

Idévärlden - i dag med Andreas Bergh - är alltid ett intressant program. I dag handlade det om inkomstfördelning. Diskussionen kom också osökt in på frågan om vinst i välfärden. Min inställning i dessa frågor är antagligen nära nog identiska med Berghs. Men så har vi också suttit i samma korridor på Ekonomihögskolan i Lund och haft samma handledare. 

Frågan om privat och offentligt tycks dock ofta handla om hur vi tror att ekonomin fungerar - snarare än om grundläggande filosofiska skiljaktigheter. Många förstår helt enkelt inte varför privata företag ibland kan vara mer effektiva än offentliga. Slutsatsen blir därför att vinsten är en stöld från skolbarnen.

Men det finns vissa intressanta organisatoriska skillnader mellan det privata och det offentliga. En sådan är att offentliga strukturer ofta är relativt platta - med små löneskillnader och få chefer. Varför strävar offentliga organisationer som inte utsätts för konkurrens mot platthet?

Förklaringen tror jag ligger i chefsskapet. Chefernas funktion är förenklat att fördela organisationens resurser baserat på personalens prestationer och därigenom styra verksamheten mot högre effektivitet. Enkelt uttryck handlar chefsskapet om att arrangera incitamenten för de anställda på ett sätt som maximerar organisationens output. Om output inte mäts behövs därför inga chefer. Då är organisationens primära roll att fördela det ekonomiska utrymme som dess budget skapar. 

Det är först när organisationen måste anpassa sig till förändrade förutsättningar som cheferna behövs. Ju större förändringstakt och hot från omgivningen, desto fler chefer måste till för att möta hotet. Detta kan mycket väl vara den viktigaste skillnaden mellan offentliga och privata verksamheter. De anställda i offentlig sektore väljer helt enkelt bort cheferna om de har möjlighet. Låga chefslöner och dåliga arbetsförhållanden gör att chefsbristen i vilket fall som helst är mycket stor.

Intressant är att den platta strukturen ofta kvarstår när den offentliga organisationen konkurrensutsätts (som när det gäller primärvården). Det indikerar att det finns en grundläggande oförmåga hos offentliga aktörer att anpassa sig till konkurrens. Förutom den effekt som uppnås via konkurrensutsättning kan det alltså finnas en separat strukturell effekt som gör att de offentliga organisationerna aldrig fullt ut kan uppnå samma effektivitet som de privata.

Detta innebär inte att privat alltid är bättre. Men det innebär att det i många fall inte räcker med konkurrensutsättning - inte ens om villkoren för de offentliga aktörerna är lika strikta som för de privata. Sedan vet vi att villkoren ofta inte är lika strikta. Det är vanligt att svenska landsting låter primärvården i egen regi gå med förlust år efter år. Detta skapar en mjuk budgetrestriktion, som kan bidra till att öka effektivitetsskillnaderna mellan privat och offentligt ytterligare.

Kommentarer