Den hälsosamme ekonomisten

Svårt att styra med dubbla budskap

Annika Strandhälls insats i Agenda i går illustrerar svårigheten att styra med dubbla budskap. Strandhälls budskap till väljarna är att det ska bli lättare att få sjukpenning, ordern till Försäkringskassan är att myndigheten ska göra det svårare att få sjukpenning.

Det fungerar ett tag. Men en dag kolliderar budskapen med varandra. När Försäkringskassan tar ministern på orden och börjar betala sina handläggare för att avslå sjukpenningansökningar har strategin nått vägs ände. Det var detta som hände i går.

Annika Strandhäll lyckades under intervjun i Agenda anklaga Alliansen för att sjukfrånvaron både var för låg (2010) och för hög (2014). Det hon missade var att Alliansen två gånger faktiskt lyckades uppnå regeringens mål om ett sjukskrivningstal på nio dagar. Första gången när sjukfrånvaron var på väg ned, alltså någon gång mellan 2006 och 2010. Andra gången när sjukfrånvaron var på väg upp, alltså någon gång mellan 2010 och 2014.

Vi bör dessutom tillägga att Strandhäll är ute på väldigt tunn is när hon anklagar Alliansen för att ha tillåtit en alltför hög sjukfrånvaro. Det sista året med Alliansregering var 2014 och då uppgick sjukpenningtalet till 9,4 dagar. I dag ligger siffran på 9,9. Regeringen har alltså så här långt inte lyckats uppnå ens det sämsta resultat som Alliansen uppnådde under sin mandatperiod.

Tilläggas bör att Socialdemokraterna står för rekordnoteringen från 2003, då sjukpenningtalet uppgick till 18! Då försökte Försäkringskassan lösa problemet genom att betala handläggarna på Försäkringskassan för att förtidspensionera bort sjukfrånvaron. Vi får konstatera att det gick sådär. 

"Vi har betalat 500 kronor per PM och det har fungerat utomordentligt bra. Det har inte varit någon laddad fråga för oss, säger Solveig Lindblom, länsdirektör för försäkringskassan i Sörmland, som inte vill kalla det för ett bonussystem." (Södermanlands Nyheter, 2003)

Det PM som åsyftas är den utredning som ligger till grund för beslut om förtidspensionering. Och tro mig - bonussystemet fungerade. Som mest förtidspensionerade Försäkringskassan 74 000 personer under ett enskilt år.

Den socialdemokratiska regeringen svor sig givetvis fri från ansvar även den gången. Myndigheten hade gjort det helt på eget initiativ, det hade absolut inget med regeringens strävan att minska sjukfrånvaron att göra. Men katten på råttan, råttan på repet, och repet på den sjukskrivne. Att styra med dubbla budskap är en konst som kräver sin kvinna. Det viktigaste är att undgå ansvar, det man inom organisationslitteraturen kallar "plausible deniability":

"Plausible deniability is the ability of people (typically senior officials in a formal or informal chain of command) to deny knowledge of or responsibility for any damnable actions committed by others in an organizational hierarchy because of a lack of evidence that can confirm their participation, even if they were personally involved in or at least willfully ignorant of the actions."

Kommentarer