Surkål och brunkol
"Ta inte kol på miljön", var en kampanj som genomfördes av Moderata Ungdomsförbundet. Detta var långt innan Nya Moderaterna - kanske en av de första kampanjerna där Moderaterna försökte spränga sitt revir - som traditionellt bestod av skatter, försvar och rättssäkerhet. Ja, något senare lyckades man expandera så långt att partiet kvaddade sin politik på de två senare fälten. Men det är en annan sak.
Så långt från kärnan var kanske kampanjen ändå inte. Det nya var att MUF talade om miljö över huvud taget. Fast det handlade ändå inte om några mjuka värden - svaret på miljöproblemen var den högteknologiska kärnkraften.
Kärnkraften är knappast svaret längre. De förnybara energikällorna börjar bli konkurrenskraftiga, till exempel sjunker priset på solceller stadigt. Mycket talar för att kiselcellerna blir framtidens energikälla. Regeringen tycks i alla fall tro det, då den ökar stödet för installation av solpaneler kraftigt i budgeten. Kanske delvis som en kompensation för fadäsen med beskattningen av lite större anläggningar.
Någon trovärdighet i miljöfrågor hade Moderaterna inte då och det har inte blivit mycket bättre. Men det behövs inte när partiet som äger miljöfrågorna tvingas gå med på att Vattenfall säljer sin brunkolsverksamhet i Tyskland. Allt annat vore helt orealistiskt och en kapitalförstöring av stora mått, men det är rätt många som ändå är skadeglada.
Mest skadeglad är Jonas Sjöstedt, som menar att Vattenfall borde ha lagt ner skiten. Och, ja - det kan man ju tycka om man inte behöver finansiera ett sådant beslut. Varje krona i budgeten har en alternativ användning. Visst man kan offra 30 miljarder kronor för att posera som miljövän, det är ungefär lika mycket som barnbidraget kostar under ett år. Och det är ändå ytterst tveksamt om det miljömässigt bästa alternativet verkligen är att lägga ner verksamheten.
Kommentarer