Den hälsosamme ekonomisten

Studier eller sektliv?

Rekommenderar Tove Lifvendahls ledare om Alice Teodourescou. Den handlar om vänsterns självpåtagna ledarskap för "utsatta grupper". Utsatt kan man vara om man tillhör någon minoritet - vilket man i regel gör om man inte är en vit, högerhänt, medelålders, heterosexuell man (VHMHM). Tillhör man den senare gruppen - som enligt min mening är den allra mest utsatta - får man också vara vänster. Men i så fall måste man överkompensera genom att hata sig själv mer än alla andra gör.

Det kan vara svårt, för det finns få grupper som är så hatade av vänstern som VHMHM. Det skulle i så fall vara personer som tillhör en minoritet, men som trots det inte accepterar vänsterns ledarskap och problemformuleringar. Att tacka nej är oartigt och kan närmast liknas vid att jag besvarar dem som gratulerar mig på födelsedagen i dag med något oartigt i stil med "... skit ner dig".

Och det är så vänstern uppfattar Alice Teodouresco. Vänstern ställer upp med demonstrationer mot könsförtryck, rasförtryck, åldersförtryck - och de förväntar sig naturligtvis att Alice ska ge dem erkännande för sin "kamp". Men Alice förklarar att dom är fel ute. "Vi är alla individer, med ansvar för vad vi gör av livet."

Vänsterns stora hangup är individens val. När människor väljer har de möjlighet att göra fel eller rätt val. Ofta är det rena slumpfaktorer som avgör vem som blir framgångsrik, men ibland finns det en obehaglig systematik. De som väljer bort kverulans och sektliv till förmån för studier och entreprenörskap lyckas ofta bättre.

Och om vägen till lycka och framgång inte är kollektiv förlorar vänstern sin dragningskraft. Om minoriteternas väg till framgång inte är att kasta sten på polisen faller attraktiviteten i vänsterns erbjudande. Till skillnad från don Corleones blir det ett erbjudande som det faktiskt går att tacka nej till.

Kommentarer