Den hälsosamme ekonomisten

Studenten - försöksråttans överhen?

Självdisciplin är en egenskap som ytterligt få människor besitter. Någon konstaterade att det bara finns två typer av doktorander; de som gravt överskattar sin egen förmåga (de maniska) och de som är paniskt rädda för att misslyckas (de neurotiska). Alldeles oavsett vilken kategori som doktoranden kan placeras i går det att med avancerade tidsstudier dra slutsatsen att bägge typerna i bästa fall uppnår en effektiv arbetstid på en kvart om dagen.

De allra flesta andra som - utan yttre stimuli och feedback - blir satta att lösa en komplicerad uppgift som tar ett år eller mer kommer att misslyckas. Skälet är enkelt. Människan är ett socialt djur som behöver snabb återkoppling för att motiveras och för att kunna lösa mer omfattande uppgifter.

En lösning på problemet är att dela upp uppgiften i mindre delar och tillhandahålla social feedback under processen. Ungefär som när man matar råttor med kokain när de gjort något bra. Och det är i huvudsak den rollen som läraren fyller. För den som tror att lärarens uppgift är att lära ut är naiv. Lärarens uppgift är bara att skapa en kollektiv känsla av att det meningslösa som ofta lärs ut i själva verket är meningsfullt. Hen skulle lika gärna kunna prata om vädret och om hur kul det är att studera.

Här har vi det första problemet med dagens högskola. Den schemalagda undervisningen är av på tok för liten omfattning för att kunna bidra till att socialisera studenterna. Nästa problem är att det går för lång tid mellan lärande och kunskapstest. På savannen i Afrika jagade man antiloper i grupp och kunde inom några timmar avläsa resultatet av ansträngningarna. På högskolan läser man böcker i egen takt och får efter tio veckor eventuellt visa prov på sin förmåga på en tenta.

Den student som klarar att hålla uppe koncentrationen under sådana betingelser är förmodligen ändå predestinerad att bli professor eller nobelpristagare. Det är för övrigt en försvinnande liten del studenterna som klarar av det ofta självständiga arbetet som doktorand. Rent intellektuellt tror jag emellertid det är ganska få som inte skulle klara av att skriva en doktorsavhandling - problemet är mer att hålla uppe koncentrationen.

Vad ska man då göra åt problemet? Ja, det bästa är förstås att ha mer schemalagd undervisning och fler och kortare inlämningsuppgifter. Men det kanske blir för dyrt. Så i brist på kvalitetsundervisning tror jag man får göra som i industrin - att höja alternativkostnaden till att plugga.

En idé vore kanske att införa stämpelklockor och ta bort alla mjuka fåtöljer på högre lärosäten. över huvud taget tror jag att studenter borde behandlas mer som försöksdjur - i enlighet med Pavlovs teori behaviorismen. Med rätt utformade incitament skulle utbildningsväsendet i bästa fall kunna uppnå samma höga effektivitet som vi annars bara finner i modern tillverkningsindustri - exempelvis hos Apples underleverantör Foxconn.

DN1 DN2 SvD

Kommentarer