Stordalen och Storvasallen - hur mycket makt motsvarar 26 miljarder?
Läser att den norske entreprenören Petter Stordalen ger sina barn 26 miljarder. Det innebär att tre personer som - åtminstone teoretiskt - inte har andra meriter än att vara släkt med Stordalen kan få knappt nio miljarder var.
I ett kapitalistiskt samhället motsvarar detta 9 000 årsarbeten. En person kan alltså få 9 000 andra att arbeta åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. Vad skulle det ha motsvarat för position i ett feodalt samhälle? Möjligen Storvasall.
Men reglerna som omgärdar den mäktige i det kapitalistiska samhället ser helt annorlunda ut än de som gällde i det feodala. Den moderna storvasallen kan till exempel inte tortera och avrätta en underlydande som uttrycker sig kritiskt om företagets policy.
Det närmaste jag själv kommit Petter Stordalen är att vi båda en gång samtidigt utgjort studiopublik i SvT Debatt. Om jag hade yttrat mig i debattprogrammet skulle samma regler ha gällt både för mig och Peter Stordalen. Vi måste båda uttrycka respekt för motståndarnas åsikter och vi bör för vår egen skull undvika att uttrycka oss arrogant eller maktfullkomligt.
På ett sätt har jag större frihet än Stordalen. Om han uttrycker kontroversiella åsikter eller angriper en enskild person är fallet mycket högre än för mig. Det enda som händer om jag säger något otrevligt är att jag får negativ feedback från bekanta. Gör Stordalen det kan hela hans affärsrörelse påverkas och i förlängningen kanske drabbas av så allvarliga problem att förmögenheten krymper med flera miljarder.
Det är ett högt pris att betala för att ha en åsikt. Men det är också en förklaring till den relativa jämlikheten som råder i det offentliga rummet. Att äga är i det demokratiska samhället inte bara en fördel, utan också en risk. I det feodala samhället var det möjligt för storvasallen att utnyttja hela den makt som följer av ägandet. I det kapitalistiska samhället är ägandet alltid förknippat med villkor.
Villkoren kan ställas upp av marknaden eller av politikerna. Skulle Petter Stordalen försöka teckna ett kontrakt med det svenska folket där väljarna - i utbyte mot att rösta på Stordalen - var och en får hundratusen kronor skulle de rättsvårdande myndigheterna snabbt sätta stopp. Skulle Stordalen köpa en bit av E4:an och hota med att stänga leden om han inte får bygga ett hotell i söderort skulle politikerna protestera och sannolikt förändra lagen.
Kollektiv maktbegränsning är ett kraftfullt instrument, som dock förutsätter att alla medborgare engagerar sig. Har ni tänkt på hur stor andel av alla samhällsprogram som handlar om att någon försökt kringgå de regler som vi gemensamt satt upp för att göra samhället mer egalitärt eller rättvist? Uppdrag Granskning, Kalla Fakta, Veckans Brott, med mera.
Den amerikanska valrörelsen handlade till stor del om vilken kandidat som var mest korrumperad. Och här hemma får vi ständigt nya rapporter från Sveriges mest korrumperade stad - Göteborg.
All denna energi, som används för att upprätthålla ett egalitärt samhälle, är inte gratis. Varje person som diskuterar och upprörs över fifflande kommunpampar tar av sin egen värdefulla tid för att främja ett kollektivt mål - målet om ett korruptionsfritt samhälle.
Som ekonom känner jag ibland att vi ekonomer bortser från de komplicerade sociala mekanismer som håller samhället samman. Vi tar dessa processer för givna och fokuserar på den betydligt mindre komplicerade marknadsprocessen - utbytet av varor och tjänster. Men som jag ser det är detta bara toppen av ett isberg. Det vi borde ägna mer energi åt är den infrastruktur som gör utbytet av varor och tjänster möjligt. Det är först när vi märker att fundamentet som vi byggt ekonomin på är hotat som vi börjar tänka efter. Skillnaden mellan Storvasallens och Stordalens handlingsutrymme är också skillnaden mellan feodalism och kapitalism.
Kommentarer