Den hälsosamme ekonomisten

Stockholmssyndromet och Sveriges coronastrategi

Daniel Demuynck, även känd som Clark Olofsson, blev en nyckelfigur i samband med det så kallade Norrmalmstorgsdramat. Han hämtades av polisen sedan bankrånaren Janne Olsson efter ett misslyckat bankrån hade tagit gisslan och krävde att Olofsson skulle komma till platsen. Märkligt nog hörsammade polisens Olssons uppmaning och de bägge kom sedan att tillbringa sex dygn tillsammans med gisslan i banken.

Händelsen gav upphov till begreppet "Stockholmssyndromet" på grund av att gisslan tog ställning för sina kidnappare. Psykologer förklarar fenomenet som en mekanism som främjar överlevnad - om gisslan lyckas väcka sympati hos kidnapparna och utveckla ett ömsesidigt förtroende ökar antagligen deras sannolikhet att överleva. 

Begreppet är trots detta omstritt och det är oklart vad som egentligen gjorde att gisslan tog ställning mot polisen och för sina kidnappare. Det var under samma era som begreppet "fångvård" etablerades och brottslighet sågs i samhällsdebatten ofta som ett resultat av olyckliga förutsättningar i omgivningen och under uppväxten.

Ändå är det just Stockholmssyndromet som jag kommer att tänka på i samband med Sveriges hantering av Coronakrisen. Men i det här fallet måste vi byta ut bankrånarna mot Folkhälsomyndigheten och gisslan mot den svenska regeringen och övriga myndigheter. Bankrånet får väl i denna version av Stockholmssyndromet ersättas med Folkhälsomyndighetens tidiga felbedömningar av viruset och det kanske än mer katastrofala försöket att backa ur feltrampet genom att anta en låg dödlighet.

Redan tidigt drog man i Japan slutsatsen att viruset spreds via små aerosoler och i praktiken var luftburet. Det var svårt att förena händelserna på kryssningsfartyget Diamond Princess med att viruset bara sprids via droppar och på kort avstånd. Folkhälsomyndigheten har dock allt sedan i februari upprepat att droppsmitta är den primära smittvägen. Man har också avfärdat användning av munskydd som en effektiv metod för att begränsa spridningen. Om viruset nästan enbart sprids via droppar torde det vara mer effektivt att hålla avstånd, argumenterar myndigheten.

Håll avstånd, tvätta händerna och stanna hemma om du känner dig dålig. Tre enkla råd som förvisso inte är dåliga - även om det finns ganska lite evidens för att handtvätt är effektivt mot just det här viruset. Problemet med den svenska strategin är snarare det man inte har gjort och den information som man har ignorerat.

Betydelsen av att använda munskydd är ett exempel. I Sverige är det få som använder munskydd eller andningsskydd i tunnelbanan, trots att en kampanj för användning av munskydd med stor sannolikhet skulle kunna öka användningen avsevärt. Svenskarna är ett lydigt folk, vilket antyds av att vi med frivilliga åtgärder kommit näsan lika långt för att öka hemarbetet och minska onödiga resor som länder med en betydligt mer långtgående politik.

En annan - och kanske ännu mer central fråga - handlar om de smittspridningsnoder som gör att viruset sprider sig från ett kluster till ett annat. Åtgärder för social distansering har visat sig mycket effektiva, till och med när spridningen är väldigt snabb - som i New York City i våras. För att få effekt måste man dock utrymma dessa noder på människor. Rent praktiskt kan det ske via långtgående lockdowns, men ekonomiskt mer effektivt är att vidta åtgärder som gör att främlingar inte träffas vid dessa noder.

Det handlar om att göra det som Danmark och Tyskland gör just nu - att stänga restauranger, barer och affärer (utom livsmedelbutiker och Apotek). Detta är en åtgärd som i stunden kostar mer än att bara införa rekommendationer. Men i och med att spridningen tas ner så mycket snabbare än med enbart frivilliga åtgärder är det troligt att det är en mer kostnadseffektiv väg på längre sikt.

Användning av masker och åtgärder mot smittspridningsnoder är två viktiga verktyg som Sverige inte har använt optimalt. Naturligtvis har även andra länder begått misstag, men inte på samma systematiska sätt. Dessutom har omvärlden varit mer benägen att lära och att ta in ny information när denna blivit tillgänglig. Regeringen sitter nere i bankvalvet tillsammans med Folkhälsomyndigheten, ungefär som Janne Olsson gjorde med sin gisslan för 57 år sedan. När omvärlden hör av sig och frågar hur det går fokuserar regeringen mer på att hantera sverigebilden än att distansera sig från sin expertmyndighet.

Ibland har regeringen skjutit Folkhälsomyndigheten framför sig och tvingat fram mer långtgående åtgärder. Det har i viss utsträckning begränsat skadan. Men det generella intrycket är ändå att regeringen gått i Folkhälsomyndighetens ledband.

Under hösten har Sverige ånyo agerat långsamt. Den här gången har vi sällskap av tidigare framgångsrika länder som Danmark och Tyskland - länder som nu under hösten ganska sent kom fram till att den mjuka linjen inte håller. Tyskland väljer därför att skicka ut gratis andningsskydd av FFP2-typ och båda länderna stänger alla affärer och köpcentra, utom Apotek och livsmedelsaffärer.

Ånyo är Sverige ett extremt land. Vi väljer en strategi som leder till högre förluster av människoliv och större ekonomiska förluster - trots att vi prövade strategin under våren, med känt resultat. Regeringen hänvisar till att Folkhälsomyndigheten är expertmyndigheten - ett argument som inte riktigt håller när resten av världen väljer en annan strategi än den som Folkhälsomyndigheten rekommenderar.

Nu är pandemin snart över - tack vare vaccinen som tagits fram i rekordfart. Det är oklart var Sverige placerar sig avseende antal döda och ekonomiska biverkningar, men vi lär inte hamna bland de bästa. Läser man vad som skrivs i omvärlden framstår Sverige mest som ett avskräckande exempel.

Ändå är inte allt i vår hantering dåligt. Vi lyckades snabbt öka hemarbetet - tack vare flexibla företag. Vi har kommit ganska långt med frivillighet. Men när man bekämpar virus handlar det om att få ett R-tal under 1,0, det räcker inte med att komma nästan hela vägen. Hade vi agerat något snabbare och vidtagit de åtgärder som jag pekade på ovan skulle Sverige i stort sett ha kunnat eliminera epidemin - samtidigt som de ekonomiska skadeverkningarna hållits nere.

Nu har vi placerat foten i klaveret två gånger under samma kris. Hur undviker vi att göra om samma misstag under nästa kris - hur undviker vi att drabbas av Stockholmssyndromet? Hur tar vi oss ur bankvalvet och hur undviker regeringen att tas som gisslan?

Antagligen behöver vi någon som uttrycker sanningar som vi inte vill höra. Någon som inte kan misstänkas för att gå någon annans ärenden. Någon som oskyldigt säger som det är.

Det får mig att tänka på en annan sedelärande historia - den om kejsarens nya kläder. Som ni kommer ihåg var det en pojke som utropade att kejsaren var naken. I Sverige brukar vi göra på ungefär samma sätt. Men i vårt land är det i stället Kungen som häpet utropar att statsministern är naken. Så var det efter Tsunamikatastrofen och så ser det även ut att bli under Coronakrisen. Kungen säger det som är uppenbart för alla som inte bor i Sverige - det som ingen annan i officiell ställning så här långt vågat erkänna: Att vår hantering av Covid-19 gick åt h-e.

Kommentarer