Stefan Löfven är mest anpassad till sociala medier
På väg till Piratpartiets valvaka, men innan dess några spaningar om EU-valet. Det som präglat den här valrörelsen är att kandidaterna i ökad utsträckning medelst personangrepp och insinuationer devalverat sig själva och kanske visat sina sanna jag. En spaning är att detta måhända inte är en slump. Den ökade transparens som sociala medier medför gör det helt enkelt svårare att dölja att man är ett riktigt asshole - om uttrycket tillåts.
Sanningar som tidigare bara var uppenbara för partikamrater blir helt plötsligt synliga för hela väljarkåren - eller åtminstone för alla kandidatens följare på Facebook. Politiker har i alla tider försökt vara personliga med väljarna. Men fram till i dag har det inte varit deras verkliga personlighet som framträtt, utan den person som de vill att väljarna ska se. I dag utsätts offentliga personer för provokationer på ett helt annat sätt och i motangreppen ser man saker som tidigare var okänt. Hur långt är någon beredd att gå för att försvara sig mot ett personangrepp? Går man själv till personangrepp, använder man härskarteknik eller försöker man snedvrida fakta?
Ett exempel på en politiker som inte låter sig provoceras är Stefan Löfven. Många skulle kalla honom tråkig, men jag tror det är klokt av honom att hålla sig kall. För varje väljare som imponeras av en kandidats verbala förmåga och vassa motrepliker finns det tio som noterar härskarteknik och osanningar. Insikten om att sociala medier inte fungerar som valstugan har ännu inte infunnit sig. Sociala medier är snarare som en valstuga där man lyckats klämma in 10 000 potentiella väljare. Det som är smart att göra i en valstuga är därmed inte alltid smart att göra på Facebook.
Jag tror vi ser början på slutet av det aggressiva tilltalet som framgångsfaktor. Vassa repliker fungerar bra så länge man inte får vassa motrepliker. Men när två experter på härskarteknik möts i en envig finns inga vinnare - bara två förlorare. Och det enda riktigt bra sättet att undvika bli indragen i en sådan kamp är att agera som en blöt svamp - att bara ta emot angreppen, utan att svara med något annat än att presentera sin egen politik.
Vi får se om strategin betalar sig. Tror de flesta kan hålla med om att Stefan Löfven gör ett sympatiskt intryck, men sedan kommer invändningarna. Men att göra ett sympatiskt intryck och att vara konstruktiv räcker rätt långt om alla de andra kämpar ner varandra medelst käbbel. Jag röstar förvisso inte på Löfvens parti, men skulle jag vid sidan av politiken välja en person som jag hyser något slags personligt förtroende för är det nog statsministern. Och det enda han gjort för att förtjäna detta förtroende är att inte bete sig som ett a----e.
Kommentarer