Statistiken talar för sig själv
Som man saknar jag simultankapacitet. Har därför i huvudsak ägnat mig åt att simulera olika ersättningssystem för vårdcentraler i Excel i stället för att lyssna på budgetdebatten. Resultatet av simuleringen ser dock ut att bli intressant.
Utgår från en lognormal fördelning av vårdkostnaderna - med lämpliga parametrar - som trunkeras vid nivån 5 miljoner kronor per patient. Som hjälp har jag också programmet EasyFitXL, som integreras på ett naturligt sätt i Excel.
Det är rätt fascinerande att man kan slumpa fram vårdkostnader för 10 miljoner simulerade patientbesök i ett kalkylblad, utan att ens skriva ett program. Frågan är bara om man kan kalla de simulerade patienterna för simulanter?
Den populära uppfattningen inom sjukvården är att det finns ett motsatsförhållande mellan vårdgivarnas ansvar och mångfalden. Endast stora vårdgivare skulle enligt teorin ha de ekonomiska förutsättningarna för att kunna axla helhetsansvaret för en enskild patient.
Simuleringarna antyder motsatsen. Den rent slumpmässiga variationen av kostnader på en vårdcentral är betydligt mindre än vad man skulle kunna tro. Visserligen är det svårt för en enskild vårdcentral att täcka de totala kostnaderna (inklusive kostnaden för eventuella levertransplantationer) för en patient. Men det är samtidigt förenat med ganska liten risk att ansvara för kostnaderna upp till en något lägre nivå. Exakt var denna nivå ligger kommer jag att återkomma till senare.
Men återbördad till Liljeholmskajen hinner jag förstås också läsa en del om dagens debatt.
Inga retoriska mästerverk i riksdagen, verkar det som. Lite trötta metaforer och en halvhjärtad retorik. Däremot är svensk ekonomi och den förväntade utvecklingen ett statement i sig. Anders Borg skulle kunna lämna walk-over - den ekonomiska statistiken talar sitt eget språk och lyckas egentligen betydligt bättre med att sabla ner Tommy Waidelich och vänsteroppositionen.
Kommentarer