Staten lär inte avstå från 60 miljarder
Ända sedan elbilarna började dyka upp har jag funderat på om staten i längden kan låta det vara så billigt att köra bil som det blir när den rörliga kostnaden blir en tiondel av dagens. Givetvis kan staten inte bara låta det ske. Den kommer att införa något slags ny avgift på bilar, som antagligen får kopplas till trängsel snarare än körsträcka.
En utvidgning av trängselavgifterna ter sig som den uppenbara lösningen. Kan man på något sätt effektivisera skatteuppbörden så att den sker obemärkt kan skatten höjas snabbare. Bilar som drivs med fossila bränslen lär med tiden helt förbjudas i större städer - de blir endast användbara i Arvika och mindre samhällen.
Skälet till att det går att beskatta bilism så hårt är ironiskt nog att det är ett så effektivt sätt att transportera sig. Detta gör i sin tur att medborgarna har en väldigt hög betalningsvilja för att åka bil. Samtidigt tvingas det offentliga subventionera kollektivtrafiken.
Utan trängselskatter och höga rörliga kostnader skulle Stockholm korka igen helt. Då skulle den höga betalningviljan för att åka bil ta sig uttryck i att vi är beredda att sitta i bilkö två timmar för att ta oss till jobbet. Visst skulle man i viss utsträckning kunna bredda vägarna, men inte så mycket så att alla medborgare kan åka bil till jobbet. Och var skulle de i så fall parkera?
Att beskatta bilar är ett effektivt sätt att beskatta produktionsförmåga. Att betala för bekvämligheten med bil är en signal om att du är beredd att använda mycket pengar för att spara tid. Och om du är beredd att använda mycket pengar för att spara tid har du antagligen hög produktionsförmåga och därmed hög lön.
Genom att lägga en del av skatten på bilåkande kan staten avlasta inkomstskattesystemet. De 60 miljarderna skulle annars ha behövts tas ut via högre inkomstskatt, vilket skulle ha lett till att ännu fler startar bolag eller helt enkelt undviker att betala skatt.
Men bilen - den är det perfekta skatteobjektet. God korrelation mellan produktivitet och bilanvändande - alla fall i storstäder. Faktum är att trängselskatten även kan användas för att omfördela pengar till glesbygden. Det stora problemet med att höja drivmedelsskatterna har ju varit att familjer i Korpilombolo använder bil i större utsträckning än höginkomsttagare på Lidingö. Går man över från drivmedelsskatt till trängselskatt kan man ytterligare förbättra korrelationen mellan produktivitet och bilåkande, vilket gör det möjligt att öka beskattningen av bilar.
Samtidigt vill staten inte dräpa den ko som lägger guldägg. Frågan är hur mycket höginkomsttagare är beredda att betala för att åka bekvämt till jobbet? Blir trängselskatten riktigt hög kanske även de åker kollektivt. Själv tror jag att man utan problem kan ta ut 150 kronor per passage. Självklart går det inte att undanta taxi och bilpoolsbilar, då detta skulle innebära risk för skattesmitning.
Åtta miljoner passager per månad och 150 kronor per passage. Det blir 15 miljarder kronor i Stockholm, som kanske har en fjärdedel av den beskattningsbara trafiken. Visserligen kan en hög skatt få ner åkandet i innerstaden en del, men detta går att kompensera för genom att även ha tullar längre ut.
Min spaning är alltså att trängselskatter kommer att ersätta drivmedelsskatterna och att vi kommer att betala mer i trängselskatt än vi i dag gör via drivmedelsskatten. Fordon med fossila bränslen kommer att vara helt förbjudna i städer. Taxi och bilpoolsbilar kommer inte att undantas trängselskatt, vilket innebär att man blir tvungna att avskaffa mängdrabatten. En person som reser tio gånger in och ut i Stockholm kommer därmed också att betala 150 kronor per passage och 3 000 kronor på en dag.
Vi får se om jag får rätt, det här blogginlägget kommer att ligga kvar som referens och kan jämföras med verkligheten.
Kommentarer