Den hälsosamme ekonomisten

Statarsystemet lever kvar i dessa dagar

På Wikipedia kan man läsa:

"En statare var förr i Sverige en lantarbetare, som fick en stor del av sin lön (stat) in natura av en husbonde (jordägare). Statare anställdes i regel enligt legostadgan på ettåriga kontrakt. Under den sista veckan i oktober, den så kallade slankveckan, var det möjligt för statare att flytta och söka anställning vid andra gods. Det var vanligt att statarfamiljer flyttade ofta."

Det slår mig att väldigt lite har förändrats sedan dess. I dag kallas husbonden "bank" och legostadgan har ersatts med "lånebindningstiden". Slankveckan är när bindningtiden för lånet gått ut och bostadsstatarna kan byta husbonde.

Statarna behöver visserligen inte längre arbeta, det räcker med att de pantsätter hela sin ekonomi och lägger sitt liv i bankens händer. Som tack för att låntagarna agerar målvakt för banken får de förvalta egendomen så att den inte förfaller.

Systemet har gjort det möjligt för bankerna att skapa pengar ur luft. En självägande statare skulle med samma villkor som bankerna hade kunnat låna ut pengar till sig själv, köpa en bostad och sedan pantsätta denna och använda den som säkerhet för lånet.

Men i dagens statarsystem är det inte möjligt - det är bara så kallade banker (jordägare) som kan skapa pengar på detta sätt. Tillståndet att göra det kallas "oktroj". Statarna lever under andra regler och tvingas pantsätta sin ekonomi för att hålla uppe bankernas vinster.

De moderna statarna har det förstås mycket bättre materiellt än i det gamla systemet. Detta beror inte på att systemet som sådant är bättre, bara på att den allmänna levnadsstandarden höjts. Och precis som i gamla tider är det många moderna statare som drar på sig betalningsanmärkningar genom att ta andra lån och sedan blir livegna på riktigt - då de inte kan byta till en annan husbonde. Ekonomiskt är de minst lika utsatta som förr. Många tvingas låna fem gånger årsinkomsten åt banken och vid en prisnedgång bär de hela risken.

Att revolutionen uteblir beror på att statarna ser systemet som "naturligt". Det var så deras föräldrar levde och det är så de själva lever. Banken gör sitt bästa för att inbilla statarna att de är bankens "kunder", när de i själva verket tillhör inventarierna på fastigheten.

Ett begynnande uppror sprider sig dock. Många vägrar att bli livegna och hyr i stället sin bostad. Andra vänder sig till fintech - som värdepapperiserar bostäderna och säljer statarna på obligationsmarknaden. Bara en annan typ av slavhandel, säger ni kanske, men för de moderna statarna ter det sig ändå som en möjlighet att bryta sig loss.

Politikerna ifrågasätter sällan statarsystemet. De flesta vill tvärtom fortsätta gynna det via räntebidrag och många pratar om att det behövs åtgärder för att ungdomar lättare ska kunna komma in i systemet och ta över rollen från sina föräldrar. Några få radikaler talar om "full reserve banking" och om att låta kapitalet bära riskerna. De tas inte på allvar - sådana idéer uppfattas som esoteriska och orealistiska. "Vi måste göra det ännu lättare att bli statare", menar politikerna. De höga bostadspriserna kan bara mötas med åtgärder som leder till ännu högre bostadspriser. "Bara så kan unga få sin första bostad", menar jordägarnas lobbyorganisationer.

I litteraturen har låneslavarnas hårda liv skildrats av så kallade arbetarförfattare i böcker som "Godnatt lån" och "Bankproletärerna". Men ännu saknas politiskt momentum för att förändra statarnas sociala situation. Statarsystemet lär leva vidare i generation och mången PR-konsult kommer även framgent att tvingas mjölka offentliga myndigheter för att ha råd att betala bankernas räntor och amorteringar.

Kommentarer