Den hälsosamme ekonomisten

Spridningen av Coronaviruset började minska redan i mars

Simon Wood har studerat spridningen av Covid-19 i Storbritannienh och Sverige och försöker använda statistiska modeller för att se när spridningen av viruset började avta. Frågan är alltså - när gick egentligen det berömda R-talet under 1,0?

Det unika med studien är att Wood tittar på de mest trovärdiga siffrorna om hur många som smittats. Han använder överdödligheten och de registrerade dödsfallen i Covid-19 - eftersom dessa variabler är betydligt mer pålitliga än antalet registrerade fall.

Den intressanta slutsatsen är att viruset slutade sprida sig redan innan Storbritannien genomförde sin lockdown. I Sverige började de aktiva fallen minska redan i mitten av mars.

Många har nog varit av uppfattningen att Covid-19 fortsatt öka långt efter detta datum. Men ser vi till risken att smittas har denna alltså minskat alltsedan mitten på mars.

Slutsatsen blir att det är förhållandevis enkelt att stoppa spridningen av viruset. Även Sverige tycks med viss marginal ha lyckats begränsa spridningen.

Men varför är då Sverige ett av de länder som har störst antal döda den senaste sjudagarperioden? Förklaringen är att våra nordiska länder lyckades stoppa smittan betydligt tidigare. För svenskt vidkommande fanns inte så mycket att göra efter mitten av mars. Vi kunde ha stängt ner landet mer, men det hade bara gjort att epidemin avklingat något tidigare. Möjligen hade man kunnat rädda hälften av dem som nu avled, men det hade skett till stora ekonomiska kostnader.

Ändå har Sverige ägnat sig åt högt spel. Om viruset hade varit något smittsammare skulle åtgärderna kanske inte ha tagit ner R under 1,0 och då hade antalet dödsfall fortsatt att öka exponentiellt ett tag till. Hur länge är oklart, men det är inte omöjligt att Stockholm skulle ha kunnat få en betydligt värre situation än vad som blev fallet.

I mars visste forskarna inte att Covid-19 är en klustersmitta och beroende av stor befolkningstäthet. Har tidigare skrivit om detta här. Det var först mot slutet av april som vi tydligt kunde se att viruset inte betedde sig som ett traditionellt influensavirus.

Ett exempel på vad som händer om man inte lyckas få ner R under 1,0 har vi i Iran. Där har smittan fortsatt sprida sig och epidemin är nu uppe på fem månader. Lite talar för att viruset ska försvinna inom den närmaste tiden.

Naturligtvis är det avsevärt dyrare att göra som Iran - både i termer av människoliv och pengar. Därför tog Sverige en onödig risk när man förlitade sig på att relativt milda åtgärder skulle lösa problemet.

Samtidigt tror jag inte att det är åtgärderna som sådana som förklarar skillnaden mellan Norge och Sverige. Det handlar om testning, spårning och bekämpning av lokala kluster. Det är där som Sverige har misslyckats - bristen på kunskap om var viruset fanns och otillräckliga åtgärder vid gränsen förklarar att vi tillhör de länder som haft flest dödsfall i förhållande till folkmängden.

Kommentarer