Den hälsosamme ekonomisten

Spelteori förklarar regeringsbildningen

Forskarna Jörgen W Weibull och Atahan Afsar publicerar på DN-debatt en intressant artikel om hur partiernas väljares förhållande till varandra kan användas för att förklara regeringsbildningen. Den mest uppenbara kritik man kan rikta mot analysen är att den lika gärna kunde ha gjorts före regeringsbildningen. Men då hade forskarna riskerat att få fel resultat.

Emellertid tycker jag det ligger mycket i analysen ändå - fegheten till trots. Jag resonerade på samma sätt och såg ljuset något tidigare - den 6 november. Då publicerade jag inlägget "Varför det blir en S+MP+L-regering". Den marginella skillnaden jämfört med det faktiska utfallet var att jag trodde att Liberalerna skulle ta steget in i regeringen, eftersom de har lite att förlora på att göra det.

Där fick jag fel. Och ett viktigt skäl till att det inte blev så tror jag är att Jan Björklund rensat ut sin egen vänsterfalang och därför mötte en betydligt hårdare opposition från höger än vad han normalt skulle ha gjort.

Något senare förutspådde jag att värnskattens avskaffande skulle bli central i uppgörelsen i inlägget "Repris av den underbara natten". Jag trodde dock inte att det skulle bli nödvändigt för Stefan Löfven att gå med på en delvis avreglerad hyresmarknad och lättnader i Lagen om anställningsskydd. Om vi ser till partiernas positioner i valkompassen har S gjort en mycket stor positionsförskjutning i förhållande till partiets väljarkårs placering. 

Även om man inte kan utgå från att väljarnas placering i det tvådimensionella rum som valkompassen bygger på är jämn, tror jag det uppstår ett stort vakuum till vänster när regeringen uppfattas ligga till höger om mitten i ekonomiska frågor. Det skulle därför inte förvåna mig om SD nu slutar flirta med Moderaternas väljare för att i stället ge sig på de konservativa vänsterväljarna. Vi kommer då att få ett mer populistiskt och mindre rationellt parti som kanske mer liknar sina systerpartier i Europa.

Detta lär i sin tur lätta på trycket för Moderaterna, som för tillfället är klämda mellan en avgrund och något hårt. Det kommer också att aktualisera frågan om huruvida Moderaterna eller Kristdemokraterna ska ta ytterpositionen i det traditionalistiska, konservativa, lägret.

Min gissning är därför att samarbetet mellan L, C och S kommer att bli långvarigt och att Alliansen inte återuppstår de närmaste åren. Socialdemokraterna kommer att styra landet framöver om inget oförutsett inträffar. Däremot är det betydligt mer osäkert vilken politik de kommer att bedriva, där handlar det mycket om huruvida rosornas krig blossar upp på nytt. Räkna med att Vänsterpartiets styrka växer betydligt fram till nästa val.

Kommentarer