Sparar regeringen något på att beskatta privata sjukvårdsförsäkringar?
Regeringen står i begrepp att ändra reglerna för privata sjukvårdsförsäkringar. Om förslaget går igenom kommer försäkringarna att beskattas som löneförmån, men å andra sidan bli avdragsgilla i företagens bokföring. Detta innebär överlag en relativt stor skattehöjning som regeringen räknar med ska inbringa drygt en miljard.
Jag ska inte gå in på om det är rätt eller fel att göra denna förändring. Däremot vill jag peka på att regeringen sannolikt inte kommer att få in en miljard - den får vara glad om förslaget inte kostar ett antal hundra miljoner.
För att få förslaget till en plusaffär har regeringen (skatteavdelningen på finansdepartementet) gjort några antaganden. För det första antar man att konsumtionen av privata sjukvårdsförsäkringar inte minskar med mer än med 25 procent när skatten höjs med 50 procent. För det andra antar man att de som får vård som betalas av försäkringen i annat fall inte skulle ha utnyttjat den offentliga vården. För det tredje antar man att arbetsgivarna lönemässigt kommer att kompensera arbetstagarna för skattehöjningen.
Det är tre fel av tre möjliga.
Att arbetsgivarna skulle vara beredda att betala för sjukvårdsförsäkringar som kostar femtio procent mer än i dag är bara önsketänkande. Den primära fördelen med att arbetsgivarna betalar försäkringen är att man kan jämna ut riskerna på samtliga anställda. Jag ställer mig tvivlande till att detta är ett tillräckligt kriterium för att motivera en kollektiv förmån som kanske bara vissa anställda efterfrågar.
Tesen att de privata försäkringarna inte skulle avlasta den offentliga vården ter sig inte heller realistisk. Jag skulle tro att åtminstone hälften av den vård som konsumeras privat är sådan som annars skulle ha konsumerats i den offentliga sektorn. Man kan också på goda grunder anta att en snabbare process leder till lägre kostnader för socialförsäkringarna.
Den tredje tesen visar att man på skatteavdelningen på finansdepartementet inte kan vara särskilt väl insatta i nationalekonomisk teori om skatteincidens. Detta förvånar mig, eftersom det är väl känt att det har liten betydelse om en löneskatt tas ut av arbetstagaren eller arbetsgivaren. Skatten kommer ändå att bäras av den anställde.
En drakonisk skattehöjning kommer att få betydelse för efterfrågan på sjukvårdsförsäkringar. Även om det på kort sikt kommer att kvarstå några sådana tror jag att marknaden på sikt försvinner helt. Detta kan vara regeringen avsikt, men om de hade varit öppna med detta borde de ha budgeterat förslaget som en utgift på 1,2 miljarder kronor och inte som en inkomst.
Vet inte i vilken mån andra förslag som regeringen lägger är lika dåligt underbyggda, men i det här fallet är det uppenbart att man gjort en kalkyl som saknar förankring i verkligheten.
Kommentarer