Spara - inte slösa
Egentligen är det väl märkligt att gamla normer, som ständigt ifrågasätts, ändå visar sig leda till lycka och välstånd? Att man bör spara - inte slösa - är en sådan norm.
Det är inte bara Anders Borg som har ifrågasatts. Nästan varje ledande politiker får rådet att vi måste spendera för att ta oss ur krisen. Den som sparar blir sällan populär - möjligen efter sin egen död.
Sparandenormen har dock gjort Sverige rikt - i ett läge då många ser ut att snart bli fattiga. Det var de höga räntorna efter finanskrisen 1992-94 som tvingade oss in på en ny statsfinansiell linje. Den flytande kronan satte precis lagom mycket press på politikerna, utan att göra uppdraget ogenomförbart.
Sämre gick det för de länder som gick med i euron och låste sin växelkurs. Problemet med euron var inte så mycket att eurozonen inte är ett optimalt valutaområde - problemet är att euron gjorde det billigt att låna och dyrt att spara. Många länder - spanska hushåll och grekiska politiker - stod inte emot sirenernas sång. "Låna hos oss, låna hos Gotabanken (ECB), låna hos oss."
Sveriges största kvarvarande problem är i dag att hushållen är alltför skuldsatta - i övrigt har vi en ekonomi som är lika stark som Pippi Långstrump.
Så här i elfte timmen är det förstås för sent att förespråka en sparandelinje i Europa. EU är i rask takt på väg att glida över Gibraltarklippan och ta den amerikanska finanssektorn med sig i fallet. Men vi kan fortfarande relansera sparandelinjen i Sverige - nu inte på nationell nivå, utan på hushållsnivå.
Politiker ska förstås inte ha synpunkter på vad hushållen gör med sina pengar. Men det begär jag heller inte. Jag begär bara att politikerna förhåller sig neutrala till vad människor gör med sina pengar.
Sparandelinjen, som den uttrycks av Annie Lööf, har därför mitt fulla stöd. Sänkta kapitalskatter, sparandeavdrag, avskaffade räntesnurror, större tonvikt på konsumtionsskatter. Ja, det finns mycket att göra. Sparandelinjen är en värdig arvtagare till arbetslinjen.
Kommentarer