Sopnedkast vore en lösning
Varje gång jag sorterar sopor reflekterar jag över om det inte borde finnas enklare lösningar för att hantera hushållsavfall. Avfallskvarnar kan man montera numera, men det finns en hel del annat som är mer svårhanterligt. Allt brännbart avfall borde rimligen brännas. Det är ganska enkelt att sortera det brännbara från det som inte går att bränna. Fyra högar - brännbart, miljöfarligt, skrymmande och icke-brännbart. Kunde man få acceptans för dessa fyra kategorier borde problemet vara löst. Hushållsavfallet får gå med det brännbara om hushållet inte har någon avfallskvarn.
En annan tanke jag haft är att man skulle kunna införa något som jag kallar sopnedkast - ett slags rör som mynnar ut under fastigheterna där allt det brännbara kan slängas. Möjligen kan man ha ett parallellt rör för det som inte går att bränna.
Tanken är att det råder avtagande marginalnytta av källsortering. När man uppnår en tillräcklig komplexitet i sorteringsalgoritmen kollapsar alltihop och avfallet hamnar då på fel ställe i alla fall.
Kunde man mäta vid vilken punkt kollapsen sker vore mycket vunnet, då hade även miljönissarna kunnat övertygas om att begränsa antalet kategorier. Redan i början av 2000-talet utreddes källsorteringen och då kom man fram till att det smartaste - rent samhällsekonomiskt - nog är att bränna rubbet. Så är det kanske egentligen.
Men jag är beredd att kompromissa. Viss sortering är ok. Och får jag bara ett sopnedkast kommer jag aldrig mer att sopsortera fel, jag lovar! De enda som skulle bli besvikna om hanteringen förenklades vore nog Stockholms allt fetare råttor.
Kommentarer