Som att förbjuda rulltrappor
Gustav Martinsson och Hans Lööfs debattartikel i DN i dag skapar fler frågetecken än den rätar ut. Egentligen är tankarna inte nya. Det är solidarisk lönepolitik i ny skrud. Genom att göra det omöjligt för lågproduktiva företag att verka kommer de att ersättas med högproduktiva.
Problemet med att lågproduktiva företag även sysselsätter lågproduktiva anställda - som då skulle bli arbetslösa - hanteras genom att de anställda får gå AMS-kurs.
Känns som om det saknas en del länkar i den tankekedjan. Tanken att det är bättre för lågproduktiva att gå kurs än att arbeta återstår att bevisa. Själv tror jag inte att det finns några enkla lösningar för att göra ekonomin mer produktiv.
Det är som att ta bort rulltrapporna i Stockholm för att öka folkhälsan. Visst, det kanske förbättrar konditionen något för dem som tar sig upp. Men uppväger detta problemen för dem som inte orkar gå alla trappstegen?
Det är omöjligt att göra ett kontrollerat experiment som bevisar att solidarisk lönepolitik fungerar - bevisföringen blir därför anekdotisk. Och även om det säkert går att hitta exempel på att solidarisk lönepolitik tillämpas samtidigt som produktivitetsutvecklingen är stark bevisar detta ingenting. Vi letade efter anekdoter och fann sådana.
Orsakssamband är något helt annat. I brist på orsakssamband är det ockhams rakkniv som gäller - den enklaste förklaringen är den mest trovärdiga. Den enkla förklaringen till att produktiviteten utvecklas starkt under vissa perioder är inte att enskilda individer har svårt att få jobb i improduktiva sektorer och därför väljer att öka sin produktivitet. Den enkla förklaringen är att enskilda individer ser möjligheter som är bättre än såväl lågproduktiva jobb som AMS-kurser.
Kommentarer