Den hälsosamme ekonomisten

Socialstaten och de onda männen

Nyheten om att de "goda männen" försnillar en halv miljard är kanske ingen nyhet. Men det är tankeväckande att staten misslyckas med att ge stöd till människor som behöver stöd, samtidigt som man envisas med att lägga sig i saker som man borde avstå från. Det är den här paradoxala situationen som gjort mig till anhängare av något slags grundtrygghetssystem. Det offentliga bör fokusera på att hjälpa dem som behöver hjälp - inte att hjälpa dom som skulle klara sig ändå med ett mindre ekonomiskt bidrag.

Ett steg i rätt riktning vore att höja barnbidragen till tre gånger dagens nivå. Detta skulle kunna finansieras via en övergång från inkomstbaserade socialförsäkringar till grundtrygghet. En skatteväxling av detta slag skulle dels sänka marginaleffekterna, dels öka utbytet av att gå från bidrag till arbete.

Har tidigare skissat på en dylik modell i blogginlägget "Myten om socialförsäkringarna". En av de faktorer som gjort den svenska modellen framgångsrik är just pragmatismen och att politikerna skiljer mellan privatmoral och ekonomisk effektivitet. Det som är moraliskt rätt - i det lilla samhället - behöver inte vara effektivt i det stora.

Ett ytterligare argument för att utveckla den svenska modellen är att det ger myndigheterna bättre förutsättningar för att fokusera på den begränsade grupp som verkligen behöver hjälp. Så att de inte i stället blir avlurade sina besparingar. Man kan inte förutsätta att "goda män" är goda - det behövs kontroll - framför allt för att ingen skugga ska falla över alla de goda män som verkligen är goda och som gör ett mycket viktigt jobb.

Kommentarer