Själlösa S och M
Så sent som för några månader sedan tycktes Stefan Löfvens strategi vara att koppla ihop Moderaterna med Sverigedemokraterna. Minns att S pekade ut Moderaterna och Sverigedemokraterna som huvudmotståndare i valet. Någonting har hänt. Upptäckte partistrategerna att det inte gick att klumpa ihop SD och M för att skapa en riktigt infernalisk motståndare - en halmdocka att slå på i valrörelsen?
Tre saker kan bli avgörande här. För det första är Miljöpartiet fortsatt svagt och kan komma att falla ur riksdagen. För det andra har de borgerliga partierna svårt att enas om migrationspolitiken. För det tredje hänger sig migrationen fast som en viktig fråga bland väljarna.
Men hur ska S kunna gå från att likställa M med SD, till att sedan ta hjälp av M för att vrida migrationspolitiken i samma riktning som Sd vill? Partiet står inför en pedagogisk utmaning - man måste övertyga sina sympatisörer om att partiet i själva verket alltid tyckt som Sd. Det kan bli svårt då det fortfarande finns partimedlemmar som är så gamla att de minns övningen Sverige tillsammans på Münchenbryggeriet.
Minns ni vad Stefan Löfven sade i sitt inledningsanförande:
"Sverige tar emot för många asylinvandrare och antalet måste ner till övriga EU-länders nivåer."
Fast, nej. Det gjorde han inte. Däremot är detta budskapet i dag. Den som hade rest sig upp och sagt samma sak på Münchenbryggeriet hade sannolikt råkat illa ut.
Ändå är det bara knappt tre år sedan. På dessa tre år har definitionen av skamgränsen sakta men säkert förskjutits åt Sverigedemokraternas håll. År 2013 var det rasistiskt att tala om volymer - Tobias Billström fick sig en åthutning av statsministern när han nämnde volymerna: "Vi talar inte på det sättet. Invandring har berikat Sverige", menade Reinfeldt.
I dag står själva statsministern och talar om att vi måste minska volymerna. Moderaterna har återgått till sin traditionella linje och det talas om ett samarbete mellan S och M.
Det är inte svårt att ha en åsikt som politiker. Men det är svårt att ha en genomtänkt åsikt och en position som baseras på fakta och inte på det aktuella läget i opinionen. Jag dömer inte de människor som vill strama åt invandringen. Jag respekterar likaså dem som vill ha en generösare politik än i dag. Det viktiga är att man har tänkt igenom varför man tycker det ena eller det andra och kan argumentera för sin sak.
Det som är svårast att förklara är att partiernas medlemmar accepterar dessa positionsförskjutningar. Tanken med politiska partier har historiskt varit att de står för något - en ideologi, en klass eller i alla fall ett intresse. I dag känns det som om de två största partiernas själar är lika flyktiga som opinionsvinden.
Kommentarer