Socialdemokraterna gör de rika rikare
Är det någon som blir förvånad över att socialdemokraternas politik gör de rika rikare och de fattiga fattigare? Mer förvånande är möjligen att socialdemokraterna själva börjar inse det. Dan Andersson, chefsekonom på LO, är först ut ur garderoben.
Och varför ska man bli förvånad över att partiet lyckas åstadkomma något som de själva aviserat att de ska göra; öka klyftorna? Göran Persson prioriterade på sin tid sänkta dagisavgifter och höjda bidrag för höginkomsttagare. Mona Sahlin har lagt fast att socialdemokraternas viktigaste målgrupp i nästa val kommer att vara medelklassfamiljer med barn.
Men varje krona som satsas på medelklassen är också en utebliven satsning på låginkomsttagare och utsatta grupper. Det är en prioritering som förklarar att det vanligaste måttet på ojämlikhet, Gini-koefficienten, ökade från 0,21 till 0,28 under tolv år med socialdemokratisk regering.
Av samma skäl bör ingen bli förvånad över att den nuvarande regeringens skattesänkningar i huvudsak har visat sig gynna låginkomsttagare. Diagrammet till höger visar de statiska och dynamiska effekterna av jobbavdraget. Samma sak gäller med stor sannolikhet alla de åtgärder som leder till minskat utanförskap, exempelvis reformerna inom sjukförsäkringen.
Regeringens förslag tenderar ironiskt nog ofta att gynna grupper som i allmänhet inte har röstat på regeringen. Hittills i alla fall. Och visst får man kritik för att inte satsa tillräckligt på medelklassen; somliga säger att moderaterna har offrat sin själ på arbetslinjens altare. Fast när Mona Sahlin, i likhet med sin föregångare, tydligt prioriterar medelklassen är det å andra sidan också lite som att ingå en pakt med djävulen. På kort sikt vinner man marginalväljarna. Men på lång sikt förlorar socialdemokraterna sin själ.
DN SvD
Kommentarer