Social impact bonds - något för Sverige?
Social impact bonds är en modell för styrning av offentligt finansierade tjänster som är relativt okänd i Sverige. Ofta är ersättningsystemen i vård och omsorg inriktade på intermediära tjänster, som antalet vårddygn eller patientbesök. Sådana ersättningsmodeller är alltför känsliga för opportunistiskt beteende och leder allt som oftast till suboptimering och därmed bristande effektivitet.
Moderna ersättningssystem fokuserar mer på individen. Det kan handla om att ett företag eller en ideell organisation agerar som koordinator för de insatser som individen behöver på ett visst område. Det kan handla om vård och omsorg.
Man kan genom att samla ansvaret komma undan många av de problem som traditionellt förknippas med outsourcing. Vinsten är att man får den offentliga sektorns överblick och helhetssyn i kombination med de privata aktörernas förmåga att anpassa verksamheten till förändrade omständigheter.
En social impact bond kan antingen ha fokus på makronivån eller på mikronivån. Ett mikroexempel skulle kunna vara att ett vårdföretag åtar sig att hålla blodtrycksnivån för en population individer under en viss nivå. Ett makroexempel kan vara det som SvD tar upp - att Goldman Sachs åter sig att minska återfallsfrekvensen för brottslingar.
Kontrakt på makronivån är ofta riskfyllda, eftersom det i regel handlar om utfall med stor kostnadsvariation. Sjukvårdskostnader kan variera från snittet på 15 000 kronor per individ och år till många miljoner. Men genom smarta konstruktioner går det att undvika att utsätta leverantörerna för onödigt stora risker.
Eftersom det är incitamenten på marginalen som påverkar aktörerna räcker det ofta med att belöna förändringar från en tidpunkt till en annan. Ett exempel på en sådan modell är sjukskrivningsmiljarden, där landsting som lyckas minska sjukfrånvaron från ett år till ett annat får ta del av statliga stimulansmedel.
Att flytta hela ansvaret för sjukskrivningskostnader från staten till landstingen skulle kräva en skatteväxling på närmare 70 miljarder. Det intressanta är att en sådan omfattande skatteväxling flyttar ungefär lika mycket av kostnadsansvaret på marginalen som den sjukskrivningsmiljard som regeringen sedan 2005 betalar ut.
Fast, undrar kanske vän av ordning, hur kan en miljard vara lika effektiv för att skapa ekonomiska drivkrafter som sjuttio miljarder? Ja, för att förklara detta måste man gå tillbaka till tänkare som Jevons, Menger och Walras som var representanter för den så kallade marginalistiska revolutionen i slutet av 1800-talet.
Det var deras modeller som förklarade den så kallade diamantparadoxen: Hur kan vatten, som är livsnödvändigt, vara nästan gratis; medan diamanter, som är relativt oanvändbara, kostar tusentals kronor per gram? Deras svar var att det är värdet av den sist köpta enheten av en vara eller tjänst som avgör priset.
De flesta politiker och samhällsdebattörer förstår inte detta nationalekonomiska allmängods. Jag har många gånger försökt förklara varför man inte behöver flytta över hela kostnadsansvaret för sjukskrivningar för att skapa tillräckliga incitament för landstingen att beakta sjukskrivningskostnader i sitt beslutsfattande. är inte säker på att jag lyckats, men den modell som i dag tillämpas är i alla fall den relativa (är tillsammans med den opolitiska tjänstemannen Magnus Sjöström på Socialdepartementet konstruktör av den rörliga delen av sjukskrivningsmiljarden).
I fallet med läkemedelsförmånen valde politikerna däremot att flytta över hela kostnadsansvaret till landstingen. Det finns väl få beslut som orsakat så mycket bråk som just detta - med återkommande omförhandlingar mellan staten och SKL om läkemedelskostnaderna. Smartare hade varit att göra som med sjukskrivningsmiljarden - att bara flytta över ansvaret på marginalen. Samma effekt, men till betydligt lägre kostnad.
Social impact bonds skulle kunna vara något för Sverige. Men det är viktigt att inte konstruera modellerna på ett sätt som gör det nödvändigt för motparten att ha Goldman Sachs ekonomiska kapacitet. Genom att fokusera på marginalen i stället för på totalen går det att minska kapitalbehovet och öppna marknaden även för mindre aktörer.
Kan tänka mig att ge goda råd, om någon är intresserad. Rör det mer omfattande utredningar är det väl bara att finansiera ett forskningsprojekt. Ni vet var jag finns.
Kommentarer