Ardalan Shekarabi - en genomtänkt politiker
Ägnade dagen åt Famnas konferens "Idéburen välfärd idag, i framtiden, i Norden" på Postmuseum. Konferensen inleddes med att juristen Amir Daneshpip redogjorde för sin tolkning av EU:s upphandlingsdirektiv och hur detta kan implementeras i Sverige. Det står nämligen redan nu klart att regeringen inte köper genomförandeutredningens förslag, utan vill utnyttja möjligheterna till undantag för välfärdssektorn.
Daneshpip menade att det finns en rad möjligheter att göra undantag och att gynna ideella företag. En möjlighet skulle kunna vara att undanta välfärdstjänster för mindre än 750 000 euro. Det skulle innebära att små kommuner kan välja om de vill utesluta vinstdrivande aktörer i sina valfrihetssystem. Stora kommuner skulle dock tvingas släppa in alla, då värdet av hemtjänsten där totalt sett överstiger detta belopp.
Civilminister Ardalan Shekarabi presenterade som sista talare sin syn på välfärdens organisation. Han hade ett högst intressant resonemang om att vinstbegränsningar kan vara ett sätt att undvika detaljstyrning i välfärden. Resonemanget går ut på att vinstrestriktionen gör det svårare att ta ut pengar ur verksamheten, vilket i sin tur kan ge större utrymme för att låta utförarna utforma verksamheten utan detaljreglering.
Detta förklarar också varför han som minister valt att fokusera på New public management (NPM). Nonprofitaktörerna blir medlet för att kunna avskaffa detaljstyrningen - den detaljstyrning som brukar förknippas med NPM. Intressant nog menade han att dessa reformer fått oförtjänt dåligt rykte och att tanken med NPM aldrig var att att öka detaljstyrningen. Snarare det motsatta - att befria utförarna från klåfingriga byråkrater.
Så har det som bekant inte alltid blivit. Stockholmsmodellen inom sjukvården har till exempel med tiden blivit en form av marknadssocialism, där landstinget mer fungerar som koncernledning än som politisk ledning.
Om det av något skäl är omöjligt eller olämpligt att införa ett valfrihetssystem på ett område och om den enda andra utvägen är att använda Lagen om offentlig upphandling i sin nuvarande utformning vill inte heller jag utesluta att en samverkan mellan nonprofitsektorn och det offentliga är en bättre utväg. Stockholm läns landstings upphandling av vård för tortyroffer är ett aktuellt exempel på att LOU inte fungerar. Det är därför ingen slump att Shekarabi lyfter fram just det exemplet.
Så till min stora förvåning konstaterar jag att jag håller med. Och eftersom jag baserar mina åsikter på fakta måste jag i så fall ändra uppfattning i denna fråga - det finns alltså situationer då det kan vara lämpligt att utesluta vinstdrivande aktörer. Men vissa villkor måste i så fall vara uppfyllda.
Det här handlar inte om den vanliga svepande diskussionen om vinst i välfärden eller inte. Många socialdemokrater är emot vinst därför att de är allergiska mot kapitalister. Och en del borgerliga debattörer är för vinstdrivande utförare, alldeles oavsett om det finns förutsättningar för dessa att göra ett bra jobb. Civilministern intar en tredje position i förhållande till dessa antipoder.
Ardalan har med andra ord analyserat problemen med upphandling av välfärdstjänster och pekat på möjligheter att hantera dessa problem - där nonprofitsektorn är en sådan. Ett logiskt resonemang, från problem till tänkt lösning. Kommer på mig själv med att bli förvånad över att en politiker har en genomtänkt syn på hur verksamheten inom ett samhällsområde bör organiseras. Det är oerhört ovanligt, vilket säger något om politiken. Men det är ett gott tecken - speciellt i en regering där alla ministrar inte är begåvade.
Dessutom glädjs jag oerhört av att han visar bilder med statistik från mina rapporter (se bilden). Siffrorna är hämtade från rapporten "Varför finns det så få ideella organisationer i välfärden?" som går att ladda ner här.
Kommentarer