Den hälsosamme ekonomisten

Bye, bye, blockpolitik

Nej, det är inte ekonomin som är det stora hotet mot regeringen. Det är den otydlighet som väljarna upplever i viktiga frågor som försvar, personlig integritet och rättssäkerhet. I försöken att vinna förtroende hos medianväljarna har regeringen släppt kärnväljarna. Ett ödesdigert misstag, då det är kärnväljarna som skapar känslan av att ett parti går att lita på.

Intressant nog kan man löpande följa både förtroendesiffrorna och väljarstödet i opinionsmätningarna. Och det är tydligt att förtroendesiffrorna rör sig långsammare än opinionssiffrorna. 

Av detta bör man dock inte dra slutsatsen att förtroendesiffrorna är konstanter. Att en stor andel väljare tycker att regeringen gör ett bra jobb, men ändå inte kan tänka sig att rösta på den, är ett tecken på att strategin om att närma sig mitten inte fungerar som avsett. Skälet är att det finns andra partier som redan befinner sig i mitten och dessutom uppfattas som pålitliga i en eller flera frågor. För att ta väljare från dessa partier måste man dessutom blir mer pålitligt i dessa partiers kärnfrågor, vilket förstås är svårt. 

Miljöpartiet uppfattas som pålitliga i miljöfrågan. Sverigedemokraterna uppfattas som pålitliga i invandrarfrågan. Piratpartiet uppfattas som pålitligt i frågor som handlar om personlig integritet. Och Vänsterpartiet uppfattas som pålitligt antikapitalistiskt.

De partier som inte uppfattas som pålitliga i någon enskild fråga är regeringspartierna och Socialdemokraterna. Och det är därför dessa partier som har mest att förlora på att de stora blockskiljande frågorna neutraliseras.

Att utplåna sin egen identitet har aldrig varit ett framgångsrecept för ett politiskt parti och det förvånar mig att den uppfattningen har dominerat Moderaternas politiska strategi den senaste mandatperioden. Dock tror jag att strategin har nått vägs ände och att partiet hamnat i en olycklig fälla där det varken går att röra sig framåt eller bakåt. Man brukar använda uttrycket "... måla in sig i ett hörn", men i detta fall handlar det mer om att man har målat in sig på en liten fläck mitt på golvet.

Det S och M får hoppas på är att utmanarna inte lyckas nå upp till samma förtroendesiffror som Reinfeldt eller Löfven. Men Reinfeldt verkar ha passerat formtoppen och Löfven kommer nog aldrig att få någon. Och det blir svårt att utmåla enstaka partier som oansvariga när alla partier tycker ungefär likadant om de stora ekonomiska frågorna. Så om ni frågar mig blir det här uppstickarnas val, följt av blockpolitikens snara hädanfärd. På Bettson skulle jag satsa på en S-Mp-Fp-regering, och jag är förmodligen inte ensam.

DN SvD1 SvD2 Ra Co AP Ji Sk NS LT MM 

Kommentarer